Läkartid
Idag var det dags att gå till läkaren för att registrera hur läget är. Fick ge blod, vilket gick hur lätt som helst. Sedan var det dags att göra ultraljud. Slemhinnan var enligt läkaren "tunn och fin". Han tror att jag kommer att börja ta sprutorna inom de närmsta dagarna. Han sa också att min kropp verkar reagera bättre denna gång.
Så nu är det bara att invänta ett samtal från RMC.
Insikt
Jag har kommit till en insikt. Jag mår hur bra som helst. Jag tar mitt nässpray och så men jag mår inte alls som förra gången. Min kropp är som vanligt. Detta är helt underbart.
Imorgon är det ultraljud. Vi får hoppas att kroppen har reagerat på medicinerna!
Jag har också bestämt mig att hålla mer koll på min vikt. Förra gången gick jag upp 4 kg. Denna gång är jag mer aktiv. Jag motionerar mycket mer. Jag är ute och går massor! Jag tänker på vad jag äter. Jag har gått ned 1,5 kg sedan jag börjar med sprayet för 2 veckor sedan.
Imorgon är det ultraljud. Vi får hoppas att kroppen har reagerat på medicinerna!
Spraydag 8
Idag kom mensen. Jippi! Min kropp reagerar bättre denna gång till medicinerna. Förra gången gjorde sprayet att min mens kom 1 vecka sent. Hela min kropp kändes ur balans. Vanligtvis kommer mensen exakt på dagen.
Den 15 ska vi på ultraljud och blodprovstagning. Vi ska då börja med sprutorna. Jag har ingen oro för sprutorna då jag vande mig förra gången.
Min man sa förra gången: Lär du dig att ta sprutor så får du skaffa en tatuering" Jag blev hur glad som helst. Han är anti tatueringar och jag har velat ha en hur länge som helst, men jag har inte skaffat någon pga. min rädsla för nålar.
Nu blir det kanske en!
Humör svängningarna har kommit. Min man tycker de är hel konstigt. Men han är van nu vid andra försöket.
Den 15 ska vi på ultraljud och blodprovstagning. Vi ska då börja med sprutorna. Jag har ingen oro för sprutorna då jag vande mig förra gången.
Min man sa förra gången: Lär du dig att ta sprutor så får du skaffa en tatuering" Jag blev hur glad som helst. Han är anti tatueringar och jag har velat ha en hur länge som helst, men jag har inte skaffat någon pga. min rädsla för nålar.
Nu blir det kanske en!
Välkommen åter tröttheten
Jaha, nu var man redan på spraydag 5. Kroppen ställer om sig fort. Jag vaknar vid kl. 6 helt själv. Jag har varit positiv och mått otroligt bra.
Idag känner jag dock att tröttheten har kommit åter. Det positiva med det är att jag vet att medicinen fungerar. En annan positiv sak var att jag fick mannen att ta en tupplur i sängen. Vi låg och mös och sov. Vilken fantastisk stund.
Jag, min man, svärbror och svägerska var ute på promenad i en timma igår och idag var vi på gym. Helt underbart!
Idag känner jag dock att tröttheten har kommit åter. Det positiva med det är att jag vet att medicinen fungerar. En annan positiv sak var att jag fick mannen att ta en tupplur i sängen. Vi låg och mös och sov. Vilken fantastisk stund.
Dag 1
Idag var det dags. Kl. 6 ringde klockan. Det var dags att ta nässprayet. Nu har vi påbörjat andra omgången. Jag ser fram emot att bli ruvare igen. Nu gäller det att träna, äta rätt (inte över påst, LOL) och vara stressfri. Jag känner att jag är mycket lugnare denna gång. Resten av livet har inte stannat upp som förra gången, vilket är hur skönt som helst.
Den 15 april är det dags för ultraljud och sedan sprutor.
Dagarna går
Jag har inte så mycket att rapportera. Vårt liv går förbi. På torsdag är det dags att börja spraya. Jag ser fram emot att börja, men denna gång är jag MYCKET lugnare. Jag känner att jag kan släppa kontrollen.
Det jag inte ser fram emot är att behöva hålla koll på tiden och att behöva vakna kl.6 varje dag. Men jag har lovat mig själv att se positivt på allt som har att göra med IVF. Jag har lärt mig att positivt tänkande förändrar din kropp och IVF kan få bättre resultat.
Jag har sedan 1 månad tillbaka gått på yoga och meditation. Det hjälper hur mycket som helst. Jag rekommenderar alla IVF försökare att prova. Du finner ett nytt lugn som du kan ta med dig under försöken. Jag har blivit mer positiv till allt genom yogan.
Det jag inte ser fram emot är att behöva hålla koll på tiden och att behöva vakna kl.6 varje dag. Men jag har lovat mig själv att se positivt på allt som har att göra med IVF. Jag har lärt mig att positivt tänkande förändrar din kropp och IVF kan få bättre resultat.
Kontaktbarn
Jag fick frågor angående kontaktbarn efter förra inlägget.
Tillsammans med socialen valde vi att vi kunde ta emot ett barn varannan helg. Barnet kommer på fredagen och åker hem på söndagen.
Familjer som vill placera sina barn i kontakthem, behöver avlastning. Det kan vara att det finns svår sjukdom i familjen eller någon annan problematik. Barnet som kom till oss hade en ensamstående mamma. Mamman var av annorlunda personlighet och pojken hade därför inga kompisar samt svårigheter i skolan.. Barnet hade också ADHD.
Han skulle genom att bo hos oss få lära sig hur man är social med andra barn/vuxna. Han skulle få göra aktiviteter, så som åka skridskor och vara i simhallen.
Vi fick tyvärr lite för mycket problem med barnet och kunde inte få honom att relatera till vår familj. Vi har nu valt att gå vidare tillsammans med socialen och finna ett nytt barn som behöver lite extra kärlek utanför sin familj.
Att vara kontaktfamilj är helt underbarn men samtidigt väldigt jobbigt. Vi känner att detta är ett sätt för oss att känna efter hur vi ställer oss till adoption/foster. Men samtidigt vet vi att så många barn mår väldigt dåligt här i Sverige. Kan vi ge ett barn en trygg stund hemma hos oss ska vi göra det.
Att vara kontakt familj åt ett barn betyder att ett barn kommer och bor hos din familj under olika perioder. Vi valde att bli detta för att se hur det är att ha ett bonusbarn hemma hos sig. Man går igenom samma kontroller som fosterfamiljer. Man kan säga att vi har ett fosterbarn på deltid.
Tillsammans med socialen valde vi att vi kunde ta emot ett barn varannan helg. Barnet kommer på fredagen och åker hem på söndagen.
Familjer som vill placera sina barn i kontakthem, behöver avlastning. Det kan vara att det finns svår sjukdom i familjen eller någon annan problematik. Barnet som kom till oss hade en ensamstående mamma. Mamman var av annorlunda personlighet och pojken hade därför inga kompisar samt svårigheter i skolan.. Barnet hade också ADHD.
Han skulle genom att bo hos oss få lära sig hur man är social med andra barn/vuxna. Han skulle få göra aktiviteter, så som åka skridskor och vara i simhallen.
Vi fick tyvärr lite för mycket problem med barnet och kunde inte få honom att relatera till vår familj. Vi har nu valt att gå vidare tillsammans med socialen och finna ett nytt barn som behöver lite extra kärlek utanför sin familj.
Att vara kontaktfamilj är helt underbarn men samtidigt väldigt jobbigt. Vi känner att detta är ett sätt för oss att känna efter hur vi ställer oss till adoption/foster. Men samtidigt vet vi att så många barn mår väldigt dåligt här i Sverige. Kan vi ge ett barn en trygg stund hemma hos oss ska vi göra det.
Händer inte så mycket
Det finns inget nytt att rapportera med IVF. Vi ska börja med sprayet den 1 april (nej inget april skämt).
Vi har pratat med socialen om att få ett nytt kontaktbarn. Innan jul fick vi vårt första barn, dock fungerade inte det. Han passade inte in i vår familj.
Försäkringsbolaget meddelade också att vårt fall (mina ringar) gick igenom. Vi får pengarna i veckan. Vi ska beställa nya nu på Lördag.
Jag känner mig lugn och på länge faktiskt glad. Det är skönt att känna att livet går framåt.
Vi har pratat med socialen om att få ett nytt kontaktbarn. Innan jul fick vi vårt första barn, dock fungerade inte det. Han passade inte in i vår familj.
Livet är bra, vi jobbar och sliter. Jag fick veta förra veckan att jag sitter säkert på mitt jobb. Jag ska skriva på papper om fast anställning i juli.
Försäkringsbolaget meddelade också att vårt fall (mina ringar) gick igenom. Vi får pengarna i veckan. Vi ska beställa nya nu på Lördag.
Jag känner mig lugn och på länge faktiskt glad. Det är skönt att känna att livet går framåt.
Dag 1
Idag har det hänt mycket.
Som påpekat innan så fick jag min mens idag (2 dagar sent). Har pratat med RMC. Nu är nästa försök på gång. Ska börja ta nässprayet den 1 april. Sedan blir ultraljudet den 15 april och ÄP är beräknat till första veckan i maj.
RMC sa också att det var ingen omöjlighet att långtidsodla med tanke på vårt problem. De skulle prata ihop sig och ta ett beslut på sjukhuset.
Tänk vad tiden går, det är helt sjukt! Vi är snart i MAJ!
Min man och jag mår bra. Vi ser fram emot nästa försök. Vi vill lyckas. Dock känner vi ett mer lugn denna gång. Vi vet hur allt kommer att gå och hur det kommer att kännas. Vi vill sluta på ett positivt sätt!
Jag hade tid till läkaren vid 7.45 i morse. Vi kom dit och träffade vår vanliga gynekolog. Skälet var att jag har känt mig konstig ända sedan vi började med sprutorna. Jag har inte blivit av med humörsvängningarna och illamåendet. Läkaren gjorde ett ultraljud och såg att allt var helt ok. Jag hade haft ägglossning och nu mens.
Som påpekat innan så fick jag min mens idag (2 dagar sent). Har pratat med RMC. Nu är nästa försök på gång. Ska börja ta nässprayet den 1 april. Sedan blir ultraljudet den 15 april och ÄP är beräknat till första veckan i maj.
RMC sa också att det var ingen omöjlighet att långtidsodla med tanke på vårt problem. De skulle prata ihop sig och ta ett beslut på sjukhuset.
Tänk vad tiden går, det är helt sjukt! Vi är snart i MAJ!
Min man och jag mår bra. Vi ser fram emot nästa försök. Vi vill lyckas. Dock känner vi ett mer lugn denna gång. Vi vet hur allt kommer att gå och hur det kommer att kännas. Vi vill sluta på ett positivt sätt!
ingen empati
Igår kväll var det middag hos svärfar. Alla syskonen samt deras partners var bjudna. Så fort vi kom dit började svärfar prata om hur kul det ska bli farfar (svärbror och svägerska väntar barn. De är i 4:e månaden).
Han var så stolt. Han hade skrytit för alla han kände. Han tog på magen och så vidare. Jag är jätteglad för deras skull men kan man ha lite empati för oss. Vi misslyckades för mindre än 3 veckor sedan.
Fattar de inte att vi är ledsna??
Måste man HELA tiden påpeka. Jag blev så ledsen. Jag fattar inte hur man kan vara så empatilös. Jag förstår att de är jätteglada och allt men måste man HELA tiden prata om hur kul det ska bli att bli farfar???
Min man reagerade också och frågade hur jag mådde. Jag ville bara gå hem. Jag vill inte delta. Det var ju vi som skulle vara gravida och glada. Vi skulle få känna denna lycka.
När jag umgås med min svägerska är allt bara kul och jag känner genuin lycka för dem. Men hon visar empati och ger stöd.
Jag vill inte umgås med min mans familj nu för jag vet att allt kommer handla om denna bebis. Deras första barnbarn.
Vad ska jag göra????
Han var så stolt. Han hade skrytit för alla han kände. Han tog på magen och så vidare. Jag är jätteglad för deras skull men kan man ha lite empati för oss. Vi misslyckades för mindre än 3 veckor sedan.
Fattar de inte att vi är ledsna??
Måste man HELA tiden påpeka. Jag blev så ledsen. Jag fattar inte hur man kan vara så empatilös. Jag förstår att de är jätteglada och allt men måste man HELA tiden prata om hur kul det ska bli att bli farfar???
Min man reagerade också och frågade hur jag mådde. Jag ville bara gå hem. Jag vill inte delta. Det var ju vi som skulle vara gravida och glada. Vi skulle få känna denna lycka.
När jag umgås med min svägerska är allt bara kul och jag känner genuin lycka för dem. Men hon visar empati och ger stöd.
Jag vill inte umgås med min mans familj nu för jag vet att allt kommer handla om denna bebis. Deras första barnbarn.
Vad ska jag göra????
Läkare
Har precis pratat med min läkare. Jag ska komma in nästa fredag och göra ultraljud och ta blodprov för att se vad som är konstigt med min kropp.
Jag vill veta vad detta är innan vi påbörjar nästa försök.
Mina symptomer: Trötthet, illamående, humörsvängningar samt uppsvullen mage. Jag mår inte som mig själv. Jag mår som jag gjorde när jag tog hormonsprutorna under försök ett.
Jag vill veta vad detta är innan vi påbörjar nästa försök.
så kom svaret
Pratade med RMC idag om blastocystodling, alltså låta ägget odlas några dagar extra. De svarade att det var något som de använder vid behov. Vi ska prata om det tillsammans med vår läkare när vi påbörjar behandling 2.
Jag hoppas att vi kan få använda denna teknik då det ökar chanserna att få barn. SNART är det dags!
En liten paus
Nu är jag tillbaka....jag valde att ta en liten paus från allt skrivande och tänkande. Jag känner mig nu utvilad och redo för att kämpa. Om 8 dagar är min BIM. Så snart är det dags att börja med nässpray.
Jag tänkte höra....vet ni om man kan förlänga tiden då äggen är utanför kroppen med någon dag. Jag har läst att chanserna ökar drastiskt om man odlar i 2-3 dagar längre.
Vad tror ni???
Under tiden jag var borta besökte vi en psykolog. Det kändes underbart att prata med någon utomstående om detta. Jag känner nu ett lugn, vilket är helt fantastiskt!
Jag tänkte höra....vet ni om man kan förlänga tiden då äggen är utanför kroppen med någon dag. Jag har läst att chanserna ökar drastiskt om man odlar i 2-3 dagar längre.
Vad tror ni???
Konstig känsla
De senaste dagarna har jag mått väldigt konstig. Det började med att jag var extremt trött. Därefter kom illamåendet och huvudvärken. Huvudvärken har släppt nu efter 3 dagar, tack gode gud! Men illamåendet håller i sig. Jag har det 24/7. Jag kan bara äta och dricka extremt lite på grund av detta.
Jag vet inte varför jag mår så här. Funderar på att ringa läkaren och be om ett blodprov eller nåt. Jag har tappat nästan 2 kilo bara på 4 dagar.
Kan detta vara en eftereffekt av alla hormoner????
Jag vet inte varför jag mår så här. Funderar på att ringa läkaren och be om ett blodprov eller nåt. Jag har tappat nästan 2 kilo bara på 4 dagar.
Kan detta vara en eftereffekt av alla hormoner????
Hur kan man?
Jag var på gymmet igår kväll. Jag åkte direkt från jobbet så jag hade alla mina smycken på mig. När jag kom dit la jag in alla mina saker i ett skåp och låste det. Jag tänkte precis innan ska jag hänga på mig mina ringar (förlovning och vigsel) på halsbandet, men jag tänkte "de är ju trygga i ett låst skåp".
Jag har inte kunnat sova eller äta sedan igår. Jag bara gråter. Mina kollegor på jobbet undrade vad de var och jag började storgråta i morse. Jag mår så dåligt. Kan det aldrig gå bra, varför ska det bara hända dåliga saker???
Har kontaktat stället vi köpte ringarna och de håller på att ta fram papper på allt så vi kan få pengar från försäkringar. Just nu skiter jag i pengarna...jag vill bara ha mina ringar!!!
Ska åka till gymmet och sätta upp lappar och kanske får personen lite skuld känslor och lämnar tillbaka dem, men det tror jag inte.
Varför tar man ringar som graverade och värdefulla för mig????
När jag kom tillbaka till skåpet var de borta. Någon har fått upp mitt skåp och snott mina ringar. Hur kan man göra något sånt. Hur kan man sno något sentimentalt??? Vad finns det för människor??
Jag har inte kunnat sova eller äta sedan igår. Jag bara gråter. Mina kollegor på jobbet undrade vad de var och jag började storgråta i morse. Jag mår så dåligt. Kan det aldrig gå bra, varför ska det bara hända dåliga saker???
Har kontaktat stället vi köpte ringarna och de håller på att ta fram papper på allt så vi kan få pengar från försäkringar. Just nu skiter jag i pengarna...jag vill bara ha mina ringar!!!
Ska åka till gymmet och sätta upp lappar och kanske får personen lite skuld känslor och lämnar tillbaka dem, men det tror jag inte.
Varför tar man ringar som graverade och värdefulla för mig????
En underbar blogg
Jag gjorde min vanliga runda i allas bloggar och jag hittade ett fantastiskt inlägg som jag vill rekommendera för alla. I detta inlägg berättar Anders hur det är att vara mannen i ett förhållande som genomgår IVF. Helt fantastiskt skrivet.
Min man tyckte det var skönt att läsa om någon annan i samma situation som honom.
Så gå in och läs!
Livet går vidare
Tack alla för alla fina kommentarer. Det är skönt att veta att ni finns. Sedan beskedet kom hade jag inte kunnat vara ledsen, utan bara helt tom. Men i fredags släppte allt. Min man sa något (kom inte ihåg vad) och jag bara kollapsade och storgrät. Min underbara man famnade om mig och fanns vid min sida och grät. Det kändes som att vi hade förlorat vårt barn.
I lördags kom mina föräldrar och hälsade på. Vi skulle gå och se en match som min man och svärbror spelade. Min gravida svägerska kom hem till mig och jag blev jätte glad att jag inte blev ledsen utan bara glad när hon kom. Jag ska ju bli faster :)
Efter en fantastisk match som min man vann med 1 poäng åkte vi hem. Vi lagade mat, planka med oxfilé. Min bror och svägerska kom hem och vi hade en underbar kväll. Massa god mat, OS och snack.
I går söndag kom in man hem efter ha jobbat natt. Han kom och kröp ned i sängen och pratade en stund innan vi gick upp. Han åkte och handlade frukost bröd. När han kom hem hade han rosor med sig. Jag undrade varför och han sa "det är alla hjärtans dag". Jag hade helt glömt bort det.
På eftermiddagen åkte mina föräldrar hem. De tog med vår hund. Hon ska bo hos dem i en månad då min man arbetar på annan ort och kan därför inte ta henne på lunchen. Jag var jätte ledsen. Hon är vår bebis. När de hade åkt gick min man och jag på bio. Vi såg Snabba Cash. Den var inte så bra. Boken var mycket bättre.
Livet har verkligen gått vidare. Nu har vi min nästa mens i sikte. Då ska vi börja om. VI alla vet att tiden går snabbt och snart är dagen här!
När vi hade lugnat ned oss ringde min man till en psykolog som specialiserar sig på barnlöshet. Hon var väldigt förstående och vi fick en tid redan nu på fredag. Visst det kostar 600kr men det är värt det. Vi behöver någon som kan hjälpa oss genom detta.
I lördags kom mina föräldrar och hälsade på. Vi skulle gå och se en match som min man och svärbror spelade. Min gravida svägerska kom hem till mig och jag blev jätte glad att jag inte blev ledsen utan bara glad när hon kom. Jag ska ju bli faster :)
Efter en fantastisk match som min man vann med 1 poäng åkte vi hem. Vi lagade mat, planka med oxfilé. Min bror och svägerska kom hem och vi hade en underbar kväll. Massa god mat, OS och snack.
I går söndag kom in man hem efter ha jobbat natt. Han kom och kröp ned i sängen och pratade en stund innan vi gick upp. Han åkte och handlade frukost bröd. När han kom hem hade han rosor med sig. Jag undrade varför och han sa "det är alla hjärtans dag". Jag hade helt glömt bort det.
På eftermiddagen åkte mina föräldrar hem. De tog med vår hund. Hon ska bo hos dem i en månad då min man arbetar på annan ort och kan därför inte ta henne på lunchen. Jag var jätte ledsen. Hon är vår bebis. När de hade åkt gick min man och jag på bio. Vi såg Snabba Cash. Den var inte så bra. Boken var mycket bättre.
Livet har verkligen gått vidare. Nu har vi min nästa mens i sikte. Då ska vi börja om. VI alla vet att tiden går snabbt och snart är dagen här!
gå vidare
Igår gick min värld under. Igår förstördes vårt liv. Vi känner oss extremt ledsna och besvikna. Vi mådde så dåligt. Vi ville inte prata eller träffa någon. Jag sjukskrev mig från jobbet och vi stannade hemma. Min man grät hur mycket som helst. Jag är så trött på all besvikelse att jag kan inte ens gråta. Jag känner mig helt bedövad. Igår tog i bara hand om varandra. Vi stängde av alla telefoner och var i vår lilla värld. Vi tog en långpromenad med vår hund och vi pratade om allt och hur vi kände.
Jag kan inte vara runt människor som vet vad vi går igenom. Jag klarar inte av deras miner mot oss. De tycker synd om oss och jag vill inte se de. Min svärbror som väntar barn sa till min man "ni kan ju sitta barnvakt åt oss". De fattar verkligen inte hur det är för oss. Allt är så lätt för dem. De ser inte hur vi lider.
Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Vad gjorde vi fel?
Pratade med RMC idag. Min mens kom idag och vi ska ringa dem när mensen kommer nästa gång för att börja om. Vi måste börja om från början då vi inte har några ägg infrysta. Jag vill bara gå vidare i livet och göra nästa försök.
Det jag tycker är dåligt är att RMC inte har erbjudit någon form av samtal. Vi behöver prata med någon. Vi måste lära oss hantera våra känslor. Idag kan jag inte se mig umgås med min svägerska som väntar barn. Bara tanken av att se henne är extremt jobbigt. Jag vill inte mer.....
Idag gjorde jag ett misstag. Jag skulle stannat hemma, men jag åkte till jobbet. Jag trodde att jag skulle klara det men jag mår bara jobbigt.
Jag kan inte vara runt människor som vet vad vi går igenom. Jag klarar inte av deras miner mot oss. De tycker synd om oss och jag vill inte se de. Min svärbror som väntar barn sa till min man "ni kan ju sitta barnvakt åt oss". De fattar verkligen inte hur det är för oss. Allt är så lätt för dem. De ser inte hur vi lider.
Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Vad gjorde vi fel?
Pratade med RMC idag. Min mens kom idag och vi ska ringa dem när mensen kommer nästa gång för att börja om. Vi måste börja om från början då vi inte har några ägg infrysta. Jag vill bara gå vidare i livet och göra nästa försök.
Det jag tycker är dåligt är att RMC inte har erbjudit någon form av samtal. Vi behöver prata med någon. Vi måste lära oss hantera våra känslor. Idag kan jag inte se mig umgås med min svägerska som väntar barn. Bara tanken av att se henne är extremt jobbigt. Jag vill inte mer.....
Vi vill tacka alla er som har lämnat små fina kommentarer.
tråkiga nyheter
Det var negativt....
1 dag kvar....
I morgon smäller det. I morgon ska vi testa. Jag är så nervös. Jag vill att allt ska vara perfekt men min magkänsla säger att det inte är det. Idag känner jag ingen illamående och jag har inte ont i magen. Jag vill så mycket...
Jag vet inte hur jag kommer att må imorgon. Jag funderar på att sjukskriva mig i morgon. Jag vet inte om jag kommer bli käckt.
Jag hoppas att det blir positivt i morgon, om inte vet jag inte hur jag ska hantera det...
Jag tror inte att jag kommer kunna sova inatt. När jag skulle köpa gravidtest igår på apoteket blev jag lite ledsen. Damen i kassen log mot mig och sa: "barn ändrar verkligen ens liv...grattis". Jag vet att hon menade väl men jag blev ledsen.
Jag vet inte hur jag kommer att må imorgon. Jag funderar på att sjukskriva mig i morgon. Jag vet inte om jag kommer bli käckt.
Hur ska man hantera detta? Min man försöker vara positiv och så men han förstår inte att jag mår dåligt.
Jag hoppas att det blir positivt i morgon, om inte vet jag inte hur jag ska hantera det...
