frihet.....
Jag har inte skrivit nått inlägg på några dagar då jag inte ha gjort NÅGOT! Jag har endast varit i lägenheten och tittat på film. VARNING man blir galen!
Men idag....Vilken underbar dag.....jag fick komma ut!!!
Dagen började vid 9. Vi vaknade och låg kvar i sängen och bara småmös. Sedan var det dags för frukost, toast och ägg.
Vid 11 var det köpcentrum nästa. Vi kom dit och gick runt i butikerna. Jag köpte en snygg vit tröja på gina. Jag hittade också en urgullig kaninsparkdräkt som jag köpte till min svägerska (hon har sagt att hon ville ha en sådan till deras bebis).
Vi åt lunchbuffé på thairesturangen. Jag fastnade för vårrullarna. MUMS!
Där efter vad det att veckohandla. Vi handlade för 1500kr!!!! Vi köpte en massa kött. t.ex. en stek. Jag känner mig så huslig :) Självklart köpte vi mina två beroende (pga hormoner) sockerdricka och salami. Till det hela ska jag bara säga att jag har inte ätit korv eller druckit läsk på flera år, så fatta hur stark beroendet är.
När vi kom hem var jag helt slut så det vara bara att lägga sig i sängen, ta pillret och sova. Några timmar senare hämtade min svägerska mig och vi åkte för att se våra män spela en match. Jag gav henne presenten och hon var överlycklig!
I skrivade stund är jag hemma efter en vinnande match och väntar på att svägerskan och svärbror ska komma. Vi ska käka tacos och se på en colin Farrell film, yumi!
I morgon börjar jag jobba igen, VAD SKÖNT!
Idag har jag knappt tänkt på vad som är i magen. Det har varit skönt. Jag har varit avslappnad. Hoppas morgondagen blir lika bra.
Men idag....Vilken underbar dag.....jag fick komma ut!!!
Dagen började vid 9. Vi vaknade och låg kvar i sängen och bara småmös. Sedan var det dags för frukost, toast och ägg.
Vid 11 var det köpcentrum nästa. Vi kom dit och gick runt i butikerna. Jag köpte en snygg vit tröja på gina. Jag hittade också en urgullig kaninsparkdräkt som jag köpte till min svägerska (hon har sagt att hon ville ha en sådan till deras bebis).
Vi åt lunchbuffé på thairesturangen. Jag fastnade för vårrullarna. MUMS!
Där efter vad det att veckohandla. Vi handlade för 1500kr!!!! Vi köpte en massa kött. t.ex. en stek. Jag känner mig så huslig :) Självklart köpte vi mina två beroende (pga hormoner) sockerdricka och salami. Till det hela ska jag bara säga att jag har inte ätit korv eller druckit läsk på flera år, så fatta hur stark beroendet är.
När vi kom hem var jag helt slut så det vara bara att lägga sig i sängen, ta pillret och sova. Några timmar senare hämtade min svägerska mig och vi åkte för att se våra män spela en match. Jag gav henne presenten och hon var överlycklig!
I skrivade stund är jag hemma efter en vinnande match och väntar på att svägerskan och svärbror ska komma. Vi ska käka tacos och se på en colin Farrell film, yumi!
I morgon börjar jag jobba igen, VAD SKÖNT!
Idag har jag knappt tänkt på vad som är i magen. Det har varit skönt. Jag har varit avslappnad. Hoppas morgondagen blir lika bra.
Nu ska man ruva
Idag var det dags för insättning av ägg. Var på RMC vid kl 13. Träffade då en helt ny läkare för oss. Hon var helt underbar. Hon berättade att 8 av de 13 äggen hade blivit befruktade. Tyvärr var INGET av topp kvalitet. Så de hade bestämt att de skulle sätta in två av kvaliteten under. Alla andra skulle tyvärr att slängas. Inget gick att spara.
Vi blev lite ledsna, vi hade typ tänkt att det skulle vara toppkvalitet då mina ägg var av bra kvalitet i tisdags. Hur som helst.....vi fick gå in i ett rum och byta om till de sjukt fula sjukhuskläderna. Idag var vi inte alls spända så vi kunde skämta och ha kul till skillnad från i tisdags.
Sedan var det dags för att gå in i sterila salen. Läkaren mötte oss där inne tillsammans med en kille från labb. Vi fick repetera våra personnummer typ 100 ggr. Vilket är bra för att få allt rätt. Läkare kolla med ultraljud på magen och visade oss hur allt såg ut (jag såg bara en massa grå , LOL). Min man fick hålla i ultraljudet en liten stund till sjuksköterskan kom in.
Jag låg i stolen och väntade på att känna något och helt plötsligt sa läkaren "nu är katetern inne" VA!! Det kändes inte allt. Hon bad oss titta på skärmen och vi kunde se två små vita fläckar när äggen sprutades in. Det var helt fantastiskt. Jag och min man var helt ställda. Nu hade det äntligen hänt.
Efter en stunds eftertanke och lite skämt med läkaren så vad det åter till sängen på vårt rum. Jag skulle ta min vag.tablett och ligga i en halvtimme. Efter det var det toa och sedan en resa hem. Väl hemma lade jag mig i sängen och tittade på TV och åt salta kex (jag har blivit beroende av dem pga. hormonerna). Jag vågar inte röra mig nästan.
Min man åkte och hämtade hunden och kom hem med henne och chokladkakor som han hade köpt till mig (älskar choklad). Han har varit helt underbar idag. Han gav mig en puss när jag låg i sängen sedan drog han ner huvudet och pratade med min mage. Han sa "mamma och pappa vill gärna att ni stannar kvar...så häng hårt" Jag ville typ bara gråta.
Vi hoppas nästan nu på tvillingar men vi blir glada så länge vi får en. Det skulle vara helt fantastiskt. Nu ligger jag bara och känner efter i maggen. Jag vill typ känna en spark eller något (jag vet...helt omöjligt...men önska kan man).
Nu är det bara att vänta till den 11/2. Då är det dags att testa. Tyvärr kan man inte testa förrän då, så det blir en LÅNG och olidlig väntan......
Vi blev lite ledsna, vi hade typ tänkt att det skulle vara toppkvalitet då mina ägg var av bra kvalitet i tisdags. Hur som helst.....vi fick gå in i ett rum och byta om till de sjukt fula sjukhuskläderna. Idag var vi inte alls spända så vi kunde skämta och ha kul till skillnad från i tisdags.
Sedan var det dags för att gå in i sterila salen. Läkaren mötte oss där inne tillsammans med en kille från labb. Vi fick repetera våra personnummer typ 100 ggr. Vilket är bra för att få allt rätt. Läkare kolla med ultraljud på magen och visade oss hur allt såg ut (jag såg bara en massa grå , LOL). Min man fick hålla i ultraljudet en liten stund till sjuksköterskan kom in.
Jag låg i stolen och väntade på att känna något och helt plötsligt sa läkaren "nu är katetern inne" VA!! Det kändes inte allt. Hon bad oss titta på skärmen och vi kunde se två små vita fläckar när äggen sprutades in. Det var helt fantastiskt. Jag och min man var helt ställda. Nu hade det äntligen hänt.
Efter en stunds eftertanke och lite skämt med läkaren så vad det åter till sängen på vårt rum. Jag skulle ta min vag.tablett och ligga i en halvtimme. Efter det var det toa och sedan en resa hem. Väl hemma lade jag mig i sängen och tittade på TV och åt salta kex (jag har blivit beroende av dem pga. hormonerna). Jag vågar inte röra mig nästan.
Min man åkte och hämtade hunden och kom hem med henne och chokladkakor som han hade köpt till mig (älskar choklad). Han har varit helt underbar idag. Han gav mig en puss när jag låg i sängen sedan drog han ner huvudet och pratade med min mage. Han sa "mamma och pappa vill gärna att ni stannar kvar...så häng hårt" Jag ville typ bara gråta.
Vi hoppas nästan nu på tvillingar men vi blir glada så länge vi får en. Det skulle vara helt fantastiskt. Nu ligger jag bara och känner efter i maggen. Jag vill typ känna en spark eller något (jag vet...helt omöjligt...men önska kan man).
Nu är det bara att vänta till den 11/2. Då är det dags att testa. Tyvärr kan man inte testa förrän då, så det blir en LÅNG och olidlig väntan......
Detta trodde jag inte...
Gud vad kul...precis vad jag behövde. I min blogg fick jag en väldigt trevlig kommentar. Jag har fått ett pris av Miss S. TACK!!
När man får en award ska man:
A: Kopiera awarden på er blogg!
B: Länka till personen som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!
Så här kommer 7 intressanta fakta om mig:
1. Jag pratar och skriver bättre på engelska än svenska trots att jag är född i sverige.
2. Jag är envis som en åsna.
3. Jag har flyttat ungefär en gång om året de senaste 7 åren.
4. Som ni märkt i bloggen är jag otroligt rädd för nålar.
5. Jag älskar skaldjur och är inte så glad åt kött.
6. Jag älskat TV serien Roswell.
7. Jag har väldiga svårigheter att spara pengar. De försvinner så fort jag har fått dem.
Så kommer vi till dem jag vill ge priset:
Ventilation, Innan du fanns, Miss Hopeful, IVF Prinsessan
Barnlängtan Ingrid och tillslut MissUbaby
Så hur mår jag:
Idag känns det som om man har blivit överkörd av en lastbil. Kroppen är seg och jag känner mig hängig. Magen gör lite ont men det känns som mensvärk. Jag och min man längtar verkligen tills imorgon. Vi hoppas att allt är bra och det fungerar.
Är det någon som vet om de vill att man ska vara nyduschad i morgon? Vi skulle vara det tills igår men ingen har sagt något om imorgon?
ÄP är gjort
Kom hem från sjukhuset för en stund sedan. Skönt att var hemma. Dagen började kl 5.15 med en dusch och sedan på med emla salva i armvecken. En frukost bestående av juice gick ned. Sedan bar det av till Linköping. Vid 8.30 skrevs vi in. Man fick uppge personnummer en MASSA gånger. Mannen fick gå och lämna spermaprov och jag fick byta om till väldigt fula sjukhuskläder med mössa och allt.
Sedan var det dax at sätta nålen. Barnmorskan var helt underbar. Vilket välkomnande man fick! Nålen gick hur bra som helst. Det kändes inte över huvudtaget. Vid 9 kom läkaren in och gick igenom dagens händelse och 9.15 fick jag gå in i salen. Jag fick lägga mig i den fantastiska stolen (nja inte så kul). Jag kände att jag började få panik och när läkaren sa att vi skulle börja så började jag gråta och panikandas. Min underbara man och de fantastiska barnmorskorna coachade mig genom andning. Jag fick smärtlindring som var underbar. Till slut kunde vi köra.
Självklart gjortde det ont, men smärtan var kortvarig och gick att andas igenom. Alla i rummet var positiva och mycket hjälpsamma trots mitt svärande ;) Efter 10 minuter var det klart och jag fick gå tillbaka till rummet och vila i en halvtimme innan mat. Underbara knäckemackor. Därefter var det mer vila. Smärtan efter ingreppet var som mensvärk, inget farligt alls. Två timmar senare fick vi åka hem.
Stannade och köpte McDonalds och glass som en belöning. Väl hemma gick jag och la mig och sov i två timmar. Jag var helt slut efter dagens händelse.
Så vad händer nu?
Vi ska tillbaka på torsdag kl 13 för insättning. De fick 13 ägg som var i kanonkvalitet. Idag och 20 dagar framåt ska jag ta en slidtablett 3 gånger om dagen. Måste ligga 30 min efter den är införd (undra hur det ska gå på jobbet).
Ser fram emot torsdag och få börja ruva.
Sedan var det dax at sätta nålen. Barnmorskan var helt underbar. Vilket välkomnande man fick! Nålen gick hur bra som helst. Det kändes inte över huvudtaget. Vid 9 kom läkaren in och gick igenom dagens händelse och 9.15 fick jag gå in i salen. Jag fick lägga mig i den fantastiska stolen (nja inte så kul). Jag kände att jag började få panik och när läkaren sa att vi skulle börja så började jag gråta och panikandas. Min underbara man och de fantastiska barnmorskorna coachade mig genom andning. Jag fick smärtlindring som var underbar. Till slut kunde vi köra.
Självklart gjortde det ont, men smärtan var kortvarig och gick att andas igenom. Alla i rummet var positiva och mycket hjälpsamma trots mitt svärande ;) Efter 10 minuter var det klart och jag fick gå tillbaka till rummet och vila i en halvtimme innan mat. Underbara knäckemackor. Därefter var det mer vila. Smärtan efter ingreppet var som mensvärk, inget farligt alls. Två timmar senare fick vi åka hem.
Stannade och köpte McDonalds och glass som en belöning. Väl hemma gick jag och la mig och sov i två timmar. Jag var helt slut efter dagens händelse.
Så vad händer nu?
Vi ska tillbaka på torsdag kl 13 för insättning. De fick 13 ägg som var i kanonkvalitet. Idag och 20 dagar framåt ska jag ta en slidtablett 3 gånger om dagen. Måste ligga 30 min efter den är införd (undra hur det ska gå på jobbet).
Ser fram emot torsdag och få börja ruva.
I morgon är det dax
Vilken helg, I Lördags tog jag sista puregonsprutan. Det var helt underbart att slippa alla dessa hormoner. I söndags var det sista gången med nässprayet. Det tog jag vid kl. 20. Vid 21 var det dags för pregnyl sprutan. Det var helt sjuk när jag skulle ta den. Jag fick order om att ta 10 000 enheter! (Snacka om att det låter mycket!) Jag öppnar förpackningen och medicinen ligger i glasflaskor. Hur skulle man få upp dessa??? Jag blev typ helt ställd och sen arg. Hur kan man lägga medicinen i glasflaskor?!? Jag gick online och hittade då en bruksanvisning (som inte var med i medicinen). Man skulle krossa toppen (snacka om oro att få glas i medicinen).
Sagt och gjort, vi krossade och blandade en vätska med två pulver. Sprutan var av samma storlek som puregonen. Jag tog sprutan och snacka om att det sved! Efter jag hade tagit den, släppte allt. Jag börjar storgråta och då menar jag hysteriskt. Mannen trodde att sprutan gjorde så ont. Det gjorde den inte utan det var alla känslor jag hade lagrat i kroppen genom hela denna procedur. Nu fanns det inget återvändo. När jag vaknade upp i morse, mådde jag illa! Jag typ ville kräkas. Jag kunde inte äta frukost och jag kunde knappt stå rakt. Men jag är tvungen att jobba. Jag kan inte vara borta. Så nu sitter jag på jobbet och hoppas att jag inte spyr under dagen. Jag älskar verkligen mitt jobb och jag vill visa framfötterna. Imorgon ska vi vara på RMC kl 7.30, vilket betyder att vi måste gå upp 5.30! De är tidigt!!! Ni får höra om morgondagen i morgon eftermiddag!
Sagt och gjort, vi krossade och blandade en vätska med två pulver. Sprutan var av samma storlek som puregonen. Jag tog sprutan och snacka om att det sved! Efter jag hade tagit den, släppte allt. Jag börjar storgråta och då menar jag hysteriskt. Mannen trodde att sprutan gjorde så ont. Det gjorde den inte utan det var alla känslor jag hade lagrat i kroppen genom hela denna procedur. Nu fanns det inget återvändo. När jag vaknade upp i morse, mådde jag illa! Jag typ ville kräkas. Jag kunde inte äta frukost och jag kunde knappt stå rakt. Men jag är tvungen att jobba. Jag kan inte vara borta. Så nu sitter jag på jobbet och hoppas att jag inte spyr under dagen. Jag älskar verkligen mitt jobb och jag vill visa framfötterna. Imorgon ska vi vara på RMC kl 7.30, vilket betyder att vi måste gå upp 5.30! De är tidigt!!! Ni får höra om morgondagen i morgon eftermiddag!
Nu är det på g...
Så idag var det dax igen för ultraljud. Läkaren tittar och säger "nu har det verkligen hänt saker". Jag blev så glad. Jag har verkligen känt att min kropp har reagerat till medicinen.
Så iväg till jobbet och vid 11.15 ringer RMC. Jag ska fortsätta med sprutorna till och med lördag. På söndag ska jag ta 10 000 enheter pregnyl. På söndag ska jag ta nässpray för sista gången.
På måndag kväll ska jag ta 2 panodil och på tisdag kl 7.30 ska vi in till sjukhuset för äggplockning. Jag är extremt orolig för detta. jag är nålrädd och en nål genom livmoderhalsväggen är inte så kul. På torsdag blir det sen insättning. JIPPI!!!
Nu händer det verkligen!!!
blodprov
Kunde självklart inte sova i natt heller. Myrkrypningarna var extrema. Min underbara man försökte med allt, varm mjölk och avslappningsband vilket gjorde att jag kunde tillslut somna (men det var sent).
Så var det upp tidigt för att åka till läkaren. Sa till mannen att jag skulle klara det själv idag, då de andra dagarna hade gott lätt. Men shi fick jag. Självklart hittade inte sjuksköterskan någon ven i höger arm, då alla redan hade använts. Hon började leta med nålen (detta gjorde ONT). Tillslut gav hon upp och tog andra armen som lyckligtvis gick.
Hon frågade också hur jag mådde och jag berättade att jag inte kunde sova, att jag har ont i magen och att jag är hängig. Hon blev lite orolig då man inte ska ha extrema symtomer. Hon undrade om jag ville se läkaren idag. Jag tyckte det var onödigt då jag ska träffa honom imorgon.
Så nu är det att kämpa och stå ut med symtomerna så gott jag kan. Snart är det över!!!
å så kan man inte sova
Ibland känns allt bara fel. Jag kunde inte somna inatt för jag hade myrkrypningar i hela kroppen. Jag är illamående och allmänt hängig.
Nässprayet orsaker tandvärk (konstigt men sant!)
Jag vill bara hem, tyvärr ska jag på utbildning i kväll så man kommer inte hem förrän kl 21.
Positiva besked är att min kropp verkligen känner av den ökade dosen. Jag har mer ont i äggstockarna. Jag har svullnat upp över magen och jag har fått lite flytningar. Så kan kan verkligen känna att det är på gång. I morgon är det nytt blodprov. Jag hoppas att det ger bra resultat!
Jag ser fram emot en god natt sömn!
äntligen...
För en liten stund sedan ringde RMC. Allt såg bra ut. Hade 11 blåsor som såg bra ut. Nu ska de bara mogna. Vi ska nu öka medicinen till 150 enheter. Det ska jag ta till och med torsdag. På torsdag ska jag åter igen ta blodprov och på fredag är det ultraljud som gäller. RMC sa att äggplockningen blir antagligen på tisdag/onsdag nästa vecka om allt är som det ska på fredag.
Vilken lättnad!
suck
Kom precis från läkaren. De har kollat hur äggen ser ut. Läkaren kollar noga och så mumlar han "jaha". Jag frågar då hur det ser ut och han svarar "det ser bra..normalt ut" fast med en dyster ton. Jag blev skitskraj. Min man försöker hjälpa och säger att allt var ju bra...Men män fattar inte att vi tyder in i saker.
Så nu ska jag sitta på jobbet och vänta med ångest till RMC ringer och berättar vad de tycker :(
Jag vill bara krypa ned i sängen och dra täcket över huvudet.
Hormoner
VARNING FÖR BITCH!
Jag kan säga att hormonerna jag tar nu påverkar mig mycket. Jag är typ "fake gravid" när det gäller hormonerna. Jag är glad ena sekunden nästa är jag förbannad. Jag gråter för ingenting och min man tycker det är hur kul som helst.
Det jobbiga som har hänt nu är att min svärbror och hans sambo berättade att de skulle ha barn. Jag är hur glad som helst för deras skull. Jag önskar de all lycka, men jag är så avundsjuk. Jag började gråta och jag har mått dåligt sedan i fredags då jag fick veta. Dock idag när jag vaknade var jag bara glad för deras skull. Jag tänkte också att vad kul det skulle bli om vi nu lyckas. Då skulle vi vara gravida ihop och mammalediga ihop. Jag och min svägerska är bästa vänner så det skulle bara bli hur bra som helst. Men sedan kommer nästa tanke. Men om nu vi inte lyckas, hur ska jag hantera deras lycka? Hur ska jag orka se henne gravid och lycklig?
Alla säger att det kommer att lyckas och det kommer bli hur bra som helst, men tänk om det inte gör det. Tänk om vi står efter all denna tid, utan någonting? Jag vill så gärna men jag orkar inte att önska och hoppas. Jag vill inte bli besviken.
En sak är säker. Det roliga med att skaffa barn är borta. Nu vill jag bara få det överstökat!
Historik
Jaha, vad har då hänt under dessa tre år.
Sagt och gjort så gick vi ifrån RMC med en remiss till urologen. Januari 2008 kom och inget hört från urologen så vi ringer till dem och de har inte ens fått remissen. Vi ringer upp RMC och då fick vi svaret att läkaren hade ångrat sig och att de bara väntade på att jag skulle gå ned i vikt (bra att de säger detta till oss!)
Jag och min man bestämde oss att vi skulle försöka få barn för 3 år sedan. Vi trodde precis som alla andra att det skulle vara enkelt och självklart. Vi slutade med alla preventivmedel och körde igång ;)
Vi kände nästan direkt att något var fel. Jag kan inte beskriva det, det kändes bara i magen. Vi kontaktade min gynekolog och pratade om detta. Hon var helt fantastisk och sa "känner ni så här ska vi kolla upp det. Era känslor är viktiga". Vi fick lämna blodprov, spermaprov och göra ultraljud. Jag fick lämna blod 1 ggr i veckan i 4 veckor för att se hela min period.
Gynekologen fann inga fel på mig. Jag var helt ok med en perfekt cykel. Mer undersökningar gjordes och de fann att min mans spermier var dåliga.
Vi fick beskedet om att vi inte kunde få barn den naturliga vägen, veckan innan vårt bröllop. Vi båda kända, vad har vi gjort för att förtjäna detta?
RMC
Gynekologen skickade iväg en remiss till Linköping i juni 2008. Månaderna gick och tillslut fick vi en tid till RMC den 4 november 2008. Vi kom dit och fick träffa läkaren. De gick igenom vad som skulle hända och de gav oss en möjlighet att fråga de vi ville. De kommenterade också på min vikt. Jag är 176 och vägde då 102 kg. DE sa att jag var tvungen att gå ned i vikt för att få göra behandlingen. De gav ingen mer hjälp med t.ex. dietist eller annat.
De sa också att de ville skicka min man till Urologen för att kolla hans kulor.
Sagt och gjort så gick vi ifrån RMC med en remiss till urologen. Januari 2008 kom och inget hört från urologen så vi ringer till dem och de har inte ens fått remissen. Vi ringer upp RMC och då fick vi svaret att läkaren hade ångrat sig och att de bara väntade på att jag skulle gå ned i vikt (bra att de säger detta till oss!)
Jag börjar då hårdbanta och jag gick ned 12kg på en månad. Jag ringer RMC den 27 januari och säger att jag hade gått ned. Då kom nästa slag, läkaren hade ångrat sig igen och skickat en remiss till urologen. Så nu var det bara att vänta igen....suck!
Depression
Vid det här laget var jag väldigt deprimerad och mådde dåligt. Jag hade kämpat med att gå ned fort i vikt för att få göra behandlingen och nu blev den ändå inte av. Det gick till en punkt att jag behövde söka upp psykologisk hjälp (detta har inte RMC erbjudit, då de borde pga. detta är en livskris). Jag satte mig ned och formulerade ett brev till Linköpings sjukhus. Jag ville att de skulle veta hur man behandlades på RMS.
"I augusti 2008 skickade vår läkare i Norrköping en remiss till RMC i Linköping då vi inte kan få barn naturligt. Vi fick då en tid den 4 November. Vi detta möte bestämdes det att jag skulle gå ner i vikt och att min man skulle få en remiss till Urulogen i Norrköping.Julen gick och den 7 januari ringde vi till Urulogen då vi inte hade fått någon tid. De svarade då att de inte hade fått den. Varav vi ringde till RMC och fick svaret att vår läkare hade pratat med urulogen och de hade gemensamt bestämt att vi inte skulle till urulogen för vårt problem var inget de skulle kunna fixa.
Vi blev då uppsatta hos RMC igen och jag fick order om att gå ner i vikt innan vi fick komma.
Den 9 feb. ringde jag och berättade att jag hade gått ner vikten och sköterskan sa då: "bra, då får ni komma på behandling i mars". Vi blev så glada att vi äntligen skulle få börja. Men ingenting hände, vi fick ingen tid.
Så igår 2 mars ringde jag till RMC och vi fick till svar att ännu en remiss har skickats till urulogen (den 27 januari) så vi fick ringa dem och fråga.
Totallt förvirrade ringde vi och urologen svara att de hade fått remissen den 9 feb och läkaren där hade lågprioriterat det. Så en tid innom 3 månader var svårt. Damen i telefonen var hur snäll som helst(den första som varit det) och hon kunde inte göra mer än att ringa vid återbud.
Vi ringde då upp RMC igen för att få svar. Sedan Nov. har vi inte fått veta ett dugg. Vi har bollats fram och tillbaka mellan olika enheter utan att vi har vetat något. Vi frågade om telefontid med vår läkare, vilket vi inte kunde få då hon arbetade i motala i 2 veckor framåt.
Så min fruåga är: Hur ska vi gå vidare, vi sitter här helt ovisa och ledsna. Nått har gått fel, vi får inga svar och är RMC jobb att knäcka människor har det verkligen lyckats. Vi mår jättedåligt. Vi hade det jobbigt innan, men nu är det olidligt.
Vad är våra rättigheter????"
Det svar vi fick var att RMC ringer upp och vill typ förklara på ett taskigt sätt. Detta hjälpte inte alls. Hela den här processen ledde till att vi lade ned allt och vi tog en brake mentalt.
Urologen
Vi fick en remiss till urologen i mars. Vi kom dit och blev bemöta på ett sånt varmt och professionellt sätt. Läkaren tog tid och pratade med oss och han verkligen lyssnade. Läkaren sa att han ville operera min man. Den 25 maj 2008 fick min man en remiss till operation av åderbråck i pungen. Han genomgick operationen smärtfritt och dagen efter var hans som normalt.
Tillbaka till RMC
Min man fick lämna nytt spermier i slutet på augusti på RMC. Damen där inne på labb var helt underbar. Hon var trevlig och positiv (varför gömmer de de trevliga människorna inne på labb?). Den 21 oktober 2009 fick vi tid på RMC. Vi kom dit och fick träffa läkaren. Min mans spermieprov hade inte förbättras och vi fick det slutgiltiga beskedet att vi skulle göra IVF. Vi gick igenom alla mediciner och självklart fick vi veta att vi var tvugna att vänta på grund av att de hade stängt över jul....suck!!!
Påbörja behandling
Den 25 december påbörjade jag medicinen. Jag började ta suprecur i nässpray. Det skulle tas kl 6 på morgonen, 2 på dan och 10 på kvällen. Det var viktigt att det var exakt på tiden. Jag sprayade en gång i varje näsborre.
Den 7 januari 2010 skulle jag till läkaren och lämna blodprov, dock hade jag inte fått min mens så detta fick skjutas upp. Slutligen den 11 januari fick jag åka till läkaren för blodprov. På den 12 januari hade jag ett ultraljud. Allt så ok ut så det var dags för sprutorna.
Sprutor
Jag är extremt rädd för nålar. Så detta var jobbigt för mig. Jag skulle börja ta sprutor av puregon en gång om dagen i magen. Jag skulle ta 100 enheter. Min man får ge mig sprutorna. Igår klarade jag att sätta sprutan i mig själv, JIPPI!!!
Så här är vi nu. Idag var jag hos läkaren och lämnade blodprov. Sprutorna blir lättare för varje gång. Imorgon är det dags för ännu ett ultraljud. Läkarna beräknar att plocka äggen nästa vecka.
Välkommen till min nya blogg!
Hej Alla,
Jag och min man har sedan 3 år tillbaka försökt att bli gravida utan önskad effekt. Vi har sedan ungefär 1 år tillbaka tillhört RMC Linköping. Vi ska gå igenom IVF. Det jag känner saknas är att få prata ut om hela processen, så jag har valt att göra det här.
Jag har valt att vara anonym då alla i vår närhet inte vet om vad vi går igenom.
Är ni fler som vi, snälla lämna ett meddelande eller kommentar. Det är skönt att veta att andra går igenom det med.
