Nu har det kommit
Jag har mått illa ett par morgonar nu, men jag har inte kräkts....eller det var innan idag. Idag kunde jag inte hålla det inne. Jag sprang till toan och spydde...inget! Jag hade inget i magen, då jag precis hade vaknat. Min man var så snäll och kom med ett glas vatten och pussade mig på huvudet. Vi båda är så lyckliga att detta nu händer.. Vi är till och med överlyckliga för att jag kräks (jag vet, vi är knäppa). Mina blödningar har ännu inte slutat. Det kommer och går. Ibland är det rosa och ganska rikligt och ibland är det inget alls eller bruna klumpar. Läkaren sa att detta var normalt, så det är bara att stå ut. Nu går det undan. I den här veckan växer embryot ungefär en millimeter om dagen från att vara 4 till 5 millimeter långt, i slutet av sjunde graviditetsveckan har min bebis blivit ca 11-13 mm. Hela 100 000 nya nervceller bildas varje minut! Armarna sticker redan fram, man kan se benens utveckling, hjärtat slår, hjärnan börjar dela sig i två hjärnhalvor och ögon och näsa håller på att bildas nu. Embryot kan nu börja utföra flera reflex rörelser såsom att vrida sig och höja samt sänka armen. Jag (CF)Det syns inte, men många gravida kvinnor känner det redan tydligt. Vikten kan ha gått upp eller ner, men det är inget att oroa sig för. Är det något jag är oroad för ska jag försöka fundera på varför jag är orolig för det? Jag ska inte banta, ät ofta och tänk på vad jag äter. Min matsmältning fungerar långsammare nu, vilket kan göra att jag känner mig gasig och obehagligt mätt. Det är väldigt vanligt att gravida kvinnor mår illa på morgonen. Jag ska ha en skorpa eller frukt bredvid sängen när jag vaknar.
Vilken mardröm
Denna helg har varit en ren jävla mardröm. I fredags fick jag världens chock. Jag var på toa och ut kom en mörk blödning. Jag trodde mitt liv hade tagit slut. Skulle detta vara slutet på vår lycka?? Jag ringde direkt till läkaren. Först pratade jag med sköterskan. Hon var så snäll och försökte stötta mig. Läkaren hade gått hem för dagen så jag fick en tid på måndagen efter helgen! Hur skulle jag klara det?!
Dock senare på kvällen ringde min läkare. Sköterskan hade ringt honom och berättat så han vill kolla hur jag mådde. Så snällt.
Hela helgen har jag gått med oro. Jag har blött lite, små fläckar. Jag har varit så ledsen och orolig. Jag vill att denna graviditet ska gå till fullo. Jag har sprungit på toa konstant för att kolla. Jag var ett vrak.
Idag åkte vi till läkaren. Jag var gråtfärdig. Läkaren var förstående och positiv. Vi gjorde ett VUL, och där var vår älskling. Den var för liten för att se hjärtslag men den var där. Vi fick en ny tid nästa vecka för en ny koll. Läkaren trodde jag hade en vanlig bödning som 25% av alla gravida får. Så det var ingen fara.
Jag måste ändå säga att jag är fortfarande lite rädd, men jag är mer positiv nu.
Dock senare på kvällen ringde min läkare. Sköterskan hade ringt honom och berättat så han vill kolla hur jag mådde. Så snällt.
Hela helgen har jag gått med oro. Jag har blött lite, små fläckar. Jag har varit så ledsen och orolig. Jag vill att denna graviditet ska gå till fullo. Jag har sprungit på toa konstant för att kolla. Jag var ett vrak.
Idag åkte vi till läkaren. Jag var gråtfärdig. Läkaren var förstående och positiv. Vi gjorde ett VUL, och där var vår älskling. Den var för liten för att se hjärtslag men den var där. Vi fick en ny tid nästa vecka för en ny koll. Läkaren trodde jag hade en vanlig bödning som 25% av alla gravida får. Så det var ingen fara.
Jag måste ändå säga att jag är fortfarande lite rädd, men jag är mer positiv nu.
Rädsla
Jag trodde att min rädsla om att aldrig få barn skulle försvinna när vi fick plusset på stickan. Visst har den det, men nu har den ersatts av en ännu värre rädsla...missfall.
Jag är så rädd för att få missfall. Jag känner hela tiden efter och varje gång jag har lite ont i magen (bebisen växer) så tror jag att det är missfall. När jag går på toa vill jag kolla pappret noggrant för att se så den inte kommer blod.
Min kropp skriker att den är gravid, men min hjärna vill inte tro och hoppas på det. Den letar efter tecken på annat. Vad ska jag göra? Jag mår inte bra när jag oroar mig så här.
Jag har fått en rolig craving. Jag är hela tiden sugen på Riesen. Jag vill äta dem jämt. Min man tycker det är hur kul som helst. Jag vill bara äta och äta.
Vad händer denna vecka?
(Min mage v. 5+0)
Bebisen
Mitt embryo är mellan 2 och 4 millimeter långt. Man mäter embryot från rumpa till huvud. Den har huvud, bål och ett anlag till hjärta. En del hals och bröstsegment har utvecklats till armar som sticker ut som små knoppar. Snart kommer armarnas skelett att växa fram och nästa vecka börjar benen utvecklas. Denna vecka är både öron- och ögonanlag synliga. Med ultraljud kan man redan nu se hjärtats tickande.
Mellan femte och tionde graviditetsveckan utvecklas min bebis mycket, nu är det extra viktigt att jag håller mig borta från skadliga ämnen.
Jag(CF)
Jag kan ha gått upp eller ner i vikt, beroende på om jag har kräkts eller ej. Mina kläder känns för små, brösten känns svullna. Jag har halsbränna, jag känner av trötthet och jag kan få förstoppning.
Ett steg till
Idag är jag inne i vecka 6. Jag är så lycklig, dock känner jag skuld för det man läser om andra som misslyckat eller förlorat sitt barn. Man frågar sig: varför? Varför händer detta? Vad har man gjort för att förtjäna det?
Idag tog vi ett steg till i vår process. Vi ringde till Lovisamottagningen och bokade tid för inskrivningen. Den kommer ske den 26 oktober. Barnmorskan var trevlig och var noggrann att fråga massor, då vi gått igenom IVF. Hon frågade om vi ville göra Kub-testet och vi sa ja. Hon skulle skicka hem massor av papper att läsa igenom och fylla i innan besöket.
Detta samtal gjorde denna process mer verklig, vi går verkligen igenom detta. Det är ingen dröm. Jag längtar tills att få höra hjärtslag och se på UL.
Jag är övertygad att det är tvillingar. Jag kan inte förklara det, jag bara känner så. konstigt....
Lyckan...
Jag kan fortfarande inte fatta det. Jag är överlycklig. Min man är i chocktillstånd. Han vet inte vad han ska tro. Han vill att jag ska ta gravtest varje dag för att se att bebisen fortfarande är kvar. Jag har gått med på att ta ett gravtest i veckan för att visa honom (jag vet, han är lite små rolig.
Jag tänkte börja köra en uppdatering varje vecka om vad som väntar. Så nedan är vad Minbebis skriver om vecka 5:
Bebis
Embryot är nu över 1 millimeter stor. En sträng av celler från ektodermet bildar ett dike som senare ska bli ett nervsystem, hjärna och ryggmärg. Tänk att det sen ska bli en bebis av detta, kroppen är fantastisk!
Du
Har du inte anat att du är gravid innan så gör du det säkert nu. Det kanske ömmar i brösten, du blir varm, du vill gå på toaletten ofta eller kanske har du fått en känsla av mensvärk i magen. En del börjar må illa på morgonen medan andra kvinnor inte känner något alls. Köp ett graviditetstest och testa hemma. Plussar du ringer du till mödravårdcentralen där du bor och bokar in dig för inskrivningssamtal.
Partner
Grattis! Du kanske precis har fått veta att ni väntar barn. Vilken resa ni tillsammans nu har börjat. För en del är det svårt att knyta an till de nya känslorna kring ansvaret för det kommande barnet, tala med din partner och vänner om du har svajande känslor.
Igår var det dop för vår lilla gudson. Jag gosade massor med honom. Jag bara ler när jag ser honom. Hans mamma (min bästa kompis) stod och log och sa sedan:"om 8 månader har du en egen". Jag kan inte fatta det.
Efter dopet åkte vi hem till min mans pappa och plastmamma och berättade för dem. De blev superglada. De skulle ta en whisky och fira. Idag fick jag ett SMS från svärfar "vaknade med ett leende, farfar". Så gulligt.
Min mans mamma fick också veta det igår. Hon sa att hon misstänkte det när jag satt och åt kex på kursen vi läser på torsdagskvällarna.
Idag har jag varit ute och promenerat i en timma. Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla på en film. Jag mår fantastiskt.
Jag har lite ont i magen. Känns som mensvärk fast mitt på magen. Jag tror det är min kropp som gör plats för bebisen eller bebisarna. Min mage är redan stor. Jag tror mycket är svullnad från alla medicinerna. Jag måste gå och köpa byxor i veckan, för jag kan inte knäppa min. En roligt problem att ha, trots att det är så tidigt i min graviditet.
Jag tänkte börja köra en uppdatering varje vecka om vad som väntar. Så nedan är vad Minbebis skriver om vecka 5:
Bebis
Embryot är nu över 1 millimeter stor. En sträng av celler från ektodermet bildar ett dike som senare ska bli ett nervsystem, hjärna och ryggmärg. Tänk att det sen ska bli en bebis av detta, kroppen är fantastisk!
Du
Har du inte anat att du är gravid innan så gör du det säkert nu. Det kanske ömmar i brösten, du blir varm, du vill gå på toaletten ofta eller kanske har du fått en känsla av mensvärk i magen. En del börjar må illa på morgonen medan andra kvinnor inte känner något alls. Köp ett graviditetstest och testa hemma. Plussar du ringer du till mödravårdcentralen där du bor och bokar in dig för inskrivningssamtal.
Partner
Grattis! Du kanske precis har fått veta att ni väntar barn. Vilken resa ni tillsammans nu har börjat. För en del är det svårt att knyta an till de nya känslorna kring ansvaret för det kommande barnet, tala med din partner och vänner om du har svajande känslor.
Är det någon som vet hur man får ticken att ligga permanent överst på bloggen?
Jag ska bli mamma!
Jag kan inte fatta det. Jag ska bli mamma! Vi har lyckats!!!
Torsdags morgon, klockan 5, vaknade jag och gick upp för att ta testet. Under de LÅNGA 10 minuterna låg min man och jag och diskuterade nästa försök, för vi trodde att vi inte hade lyckats. Efter 10 minuter gick vi in på toa och där låg det:
Jag sa till min man: "Det är två streck"
Hans svar "inget kul skämt"
Jag: "Nej, vi har lyckats"
Vi tittade på varandra och omfamnade varandra. Vi grät av lycka. Vi gick tillbaka till sängen och småpratade tills jag skulle upp för att jobba. Vi kunde inte somna.
Vid 9 ringde jag Linné och de blev glada och frågade: "hur mår du?".
Jag svarade: "Jag har inte fattat det själv än, så jag vet inte"
Jag fick veta att jag är 4 veckor och 4 dagar (idag är det 5 dagar). Jag ska på ultraljud den 11 oktober och kolla om det är en eller flera bebisar i magen. Kanske får fler barn!!!
Idag har vi berättat för mina föräldrarna och de började gråta. Min mans syskon fick också veta och de sken som solen.
Min man och jag går på moln. Jag bara ler, jag kan inte sluta!
Beräknad födsel är den 20 maj än så länge. Vi ska bli föräldrar!!!
Vilken lättnad!
Så skönt! Jag ringde till Linné. Kvinnan i telefonen var väldigt trevlig. Jag berättade om mitt problem. Hon lyssnade och sedan berättade att detta kan hända. Det är normalt. Livmoderhalstappen kan vara lite irriterad och därför släpper lite blod. Det betyder inget. Hon sa att blir det värre ska jag höra av mig igen annars är det bara att vänta.
Idag var mannen och jag på vår andra träff med kuratorn. Vi pratade om vad som händer efter IVF. Vad vi hade tänkt. Vi pratade mycket om spermadonation. Min man vill prova det, men jag är lite osäker. Jag är rädd att han kommer stöta bort de barnet för att det är mitt och inte hans. Min man menar att han blir pappan då han går igenom detta med mig och följer barnets uppväxt. Jag har lovat att tänka på det och känna efter. Det kanske blir en verklighet för oss.....
Akut hjälp!
Jag ska ringa Linné i morgon kl. 9 och se vad de säger. Men ska jag ta ikväll? En eller två piller? Någon som har upplevt detta????
HJÄLP!!!!
Ruvdag 8
Tänk vad tiden går fort. Jag hinner verkligen inte tänka. Jag måste säga att jag mår fantastiskt. Jag är inte orolig eller konstig genom denna ruvtid som med de andra. Jag arbetar och njuter av mitt liv tillsammans med min man.
Jag har läst flera andras bloggar och det verkar som vi alla är i full gång igen. De flesta är inne i ruvfasen. Det är så kul att läsa hur ni andra mår och känner er. Jag hoppas att vi kan lyckas denna rundan!
Ruvdag 4
Man känner sig verkligen som en höna. Man bär på ägg och hoppas att det ska bli ett barn.
Jag mår oförskämt bra. Jag är pigg och glad. Jag är aktiv och känner mig väldigt positiv. Det enda är att min mage är lite koko. Jag är svullen och är extremt spänd. Jag störst dock inte av detta. Det som är problem är att komma i mina byxor. Alla blir för små när jag är så svullen.
Jag försöker gömma magen på jobbet med hjälp av stora tröjor, dock är det lite problematiskt. Man kan inte gömma något som är där :)
Idag var jag på apoteket och köpte E vitamin. Jag har läst på två andra bloggar att E vitamin kan hjälpa embryot att fästa. Varför inte prova då????
Idag är jag själv, mannen jobbar dygn. Jag har varit och köpt en sallad och lite godis som jag ska njuta av ikväll. Jag har köpt filmen The last song, som är helt underbar. Jag älskar den!! Jag ska ha en skön, lugn ensam kväll.
Livet är underbarn nu....
Ruvare igen
Nu är vi hemma från Uppsala igen och vi fick två små bebisar med oss i min mage.
Jag fick byta om till de fina kläderna och så gick vi in i operationssalen. Där träffade vi tjejen från labb som visade våra framtida barn på en skärm.
Hon visade hur de hade delat sig och hon berättade att de var 1/10 del av en millimeter stora. Fatta vad små!!! Därefter satte de in äggen. Sedan gick vi tillbaka till rummet med läkaren och han berättade att jag får göra precis vad jag vill de närmsta veckorna. Det finns inga hinder. Äggen sitter fast, det går inte att skaka loss dem. Vilken skillnad från RMC. Där skulle jag ligga stilla i två dagar och sedan ta det lugnt i 2 veckor.
När läkaren hade gått fick vi in lite ost, kex och bubbel att fira vår graviditet med. Det var så mysigt.
Efter en dryg halvtimma gick färden hemåt igen. Min man körde och jag sov bredvid, precis som vanligt :)
Så nu är vi hemma och gravida. Den 16/9 får vi veta om vår lilla familj fortfarande finns kvar.
Vi kom dit och fick träffa läkaren. Han sa att 4 av den 8 äggen var befruktade men inget var i topp kvalitet. Vi tog då beslutet att sätta in två embryos. Läkaren berättade också att chansen för att vi skulle lyckas var 20% och vi hade då 10% chans att få tvillingar. Oddsen är verkligen emot oss.
Jag fick byta om till de fina kläderna och så gick vi in i operationssalen. Där träffade vi tjejen från labb som visade våra framtida barn på en skärm.
Hon visade hur de hade delat sig och hon berättade att de var 1/10 del av en millimeter stora. Fatta vad små!!! Därefter satte de in äggen. Sedan gick vi tillbaka till rummet med läkaren och han berättade att jag får göra precis vad jag vill de närmsta veckorna. Det finns inga hinder. Äggen sitter fast, det går inte att skaka loss dem. Vilken skillnad från RMC. Där skulle jag ligga stilla i två dagar och sedan ta det lugnt i 2 veckor.
När läkaren hade gått fick vi in lite ost, kex och bubbel att fira vår graviditet med. Det var så mysigt.
Efter en dryg halvtimma gick färden hemåt igen. Min man körde och jag sov bredvid, precis som vanligt :)
Så nu är vi hemma och gravida. Den 16/9 får vi veta om vår lilla familj fortfarande finns kvar.
