Vad säger man?
Jag har ofta fått kommentarerna: "Vad ska jag säga?" "Vad ska jag göra" av nära och kära. De vet inte hur de ska ställa sig till vår problematik. Ja, vad säger man?
De tips jag kan ge är: var ärlig. Säg att du vet inte vad du ska säga och LYSSNA på oss. Vi har bra dagar och dåliga dagar precis som alla andra. Dock är våra dåliga dagar extremt dåliga. Det stöd vi behöver är inte peppande kommentarer utan vi behöver bara någon som lyssnar.
Malin la ett inlägg på bloggen som jag ville kommentera:
När min svägerska kom och sa att hon var gravid blev jag ledsen och grät för min egen skull men denna lilla ängel som kom är helt fantastisk. Jag är hans faster och jag kan inte vara gladare för deras skull. Visst var jag avundsjuk när hennes mage växte och när bebisen föddes men det var något jag fick bearbeta. Min svägerska har varit ett stort stöd för mig. Hon har lyssnat och varit respektfull med hennes graviditet.
Självklart var de lyckliga för sin graviditet, men när de var med oss pratade vi om massa annat, inte bara graviditeten.
Jag kan inte säga att alla är lika förstående. Det finns alltid okänsliga och respektlösa människor. Bli INTE en av dem. Lyssna på dem som går igenom detta och bli ett stöd och inte ett hinder.
Jag har full förståelse av att andra inte har en aning av vad vi går igenom och att det är extremt svårt för dem att prata med oss.
De tips jag kan ge är: var ärlig. Säg att du vet inte vad du ska säga och LYSSNA på oss. Vi har bra dagar och dåliga dagar precis som alla andra. Dock är våra dåliga dagar extremt dåliga. Det stöd vi behöver är inte peppande kommentarer utan vi behöver bara någon som lyssnar.
Malin la ett inlägg på bloggen som jag ville kommentera:
"Min storasyster o hennes man går igenom denna resan...hennes gubbe har också dåliga spermier o de är i start groparna för att göra IVF. jag vet inte hur jag ska hantera detta då det verkligen är en livskris för min syster. jag vet inte vad jag ska säga, göra eller hur jag ska kunna stötta på bästa sätt... nu fundera jag o min sambo på att försöka skaffa barn men våga inte riktigt fullt ut då jag tycker det är lite som ett "knytnäveslag" i ansiktet om vi skulle lyckas..."
Till Malin: Om du och din sambo pratar om att skaffa barn, prata och var ärlig med din syster. Hon kanske tycker det är extremt ledsamt i början men sedan kommer hon kanske kunna bli glad för er skull. Tro mig när jag säger att man önskar verkligen inte ofrivillig barnlöshet på någon.
När min svägerska kom och sa att hon var gravid blev jag ledsen och grät för min egen skull men denna lilla ängel som kom är helt fantastisk. Jag är hans faster och jag kan inte vara gladare för deras skull. Visst var jag avundsjuk när hennes mage växte och när bebisen föddes men det var något jag fick bearbeta. Min svägerska har varit ett stort stöd för mig. Hon har lyssnat och varit respektfull med hennes graviditet.
Självklart var de lyckliga för sin graviditet, men när de var med oss pratade vi om massa annat, inte bara graviditeten.
Jag kan inte säga att alla är lika förstående. Det finns alltid okänsliga och respektlösa människor. Bli INTE en av dem. Lyssna på dem som går igenom detta och bli ett stöd och inte ett hinder.
Adoption
Nu är jag tillbaka med ny energi. Det har hänt mycket sen sista inlägget. Tyvärr fick vi uppleva min mardröm. Vi blev gravida igen vid IVF föröket i januari, men de slutade också med missfall. Denna gång i vecka 6.
Jag har mått dåligt, men fått otroligt stöd från min man och familj. Jag har fått prata med en kurator som har gett mig krafter att fortsätta.
Jag är inte samma glada person längre, vilket är okej enligt kuratorn, men jag orkar att leva mitt liv. Jag är glad för det som jag har i livet.
Vi har gått vidare med adoptionen. Vi står i kö hos Barn Framför allt. Vi har gått den obligatoriska föräldrakursen. Vi har varit två helger i Stockholm på Studiefrämjandet på en intensivkurs. Det har varit fantastiskt. Jag har fått grepp på mina känslor kring barn.
Vi ser en framtid med ett adopterat barn. Kursdeltagarna var fantastiska och gruppdynamiken var kanon. Alla kände att de kunde delge sina tankar och funderingar.
Vår kursledare, Christina Bjursjö, var helt underbar. Denna kvinna har gått igenom allt vi har och hon visar att man kan vara lycklig med adopterade barn. Hon sa "Det var inte det första valet, men det bästa".
Nu väntar en hemutredning. Jag ringde komunen idag och vi tilldelas nu en handläggare. Det kommer ta tid, men det har vi gott om. Väntetiden är LÅNG för ett barn.
På fredag träffar vi våra nya kontaktbarn. Vi har fått två flickor, 2 respeltive 7 år, som ska bo hos oss varannan helg. Jag ser fram emot detta och jag hoppas att det kommer gå bra.
Så, summa sumarum, jag mår bra. Trots alla motgångar är jag stark och orkar forsätta att leva ett fantastiskt liv med make, hund och en otroligt stöttande familj.
Jag har mått dåligt, men fått otroligt stöd från min man och familj. Jag har fått prata med en kurator som har gett mig krafter att fortsätta.
Jag är inte samma glada person längre, vilket är okej enligt kuratorn, men jag orkar att leva mitt liv. Jag är glad för det som jag har i livet.
Vi har gått vidare med adoptionen. Vi står i kö hos Barn Framför allt. Vi har gått den obligatoriska föräldrakursen. Vi har varit två helger i Stockholm på Studiefrämjandet på en intensivkurs. Det har varit fantastiskt. Jag har fått grepp på mina känslor kring barn.
Vi ser en framtid med ett adopterat barn. Kursdeltagarna var fantastiska och gruppdynamiken var kanon. Alla kände att de kunde delge sina tankar och funderingar.
Vår kursledare, Christina Bjursjö, var helt underbar. Denna kvinna har gått igenom allt vi har och hon visar att man kan vara lycklig med adopterade barn. Hon sa "Det var inte det första valet, men det bästa".
Nu väntar en hemutredning. Jag ringde komunen idag och vi tilldelas nu en handläggare. Det kommer ta tid, men det har vi gott om. Väntetiden är LÅNG för ett barn.
På fredag träffar vi våra nya kontaktbarn. Vi har fått två flickor, 2 respeltive 7 år, som ska bo hos oss varannan helg. Jag ser fram emot detta och jag hoppas att det kommer gå bra.
Så, summa sumarum, jag mår bra. Trots alla motgångar är jag stark och orkar forsätta att leva ett fantastiskt liv med make, hund och en otroligt stöttande familj.
