Dagarna går
Jag har inte så mycket att rapportera. Vårt liv går förbi. På torsdag är det dags att börja spraya. Jag ser fram emot att börja, men denna gång är jag MYCKET lugnare. Jag känner att jag kan släppa kontrollen.
Det jag inte ser fram emot är att behöva hålla koll på tiden och att behöva vakna kl.6 varje dag. Men jag har lovat mig själv att se positivt på allt som har att göra med IVF. Jag har lärt mig att positivt tänkande förändrar din kropp och IVF kan få bättre resultat.
Jag har sedan 1 månad tillbaka gått på yoga och meditation. Det hjälper hur mycket som helst. Jag rekommenderar alla IVF försökare att prova. Du finner ett nytt lugn som du kan ta med dig under försöken. Jag har blivit mer positiv till allt genom yogan.
Det jag inte ser fram emot är att behöva hålla koll på tiden och att behöva vakna kl.6 varje dag. Men jag har lovat mig själv att se positivt på allt som har att göra med IVF. Jag har lärt mig att positivt tänkande förändrar din kropp och IVF kan få bättre resultat.
Kontaktbarn
Jag fick frågor angående kontaktbarn efter förra inlägget.
Tillsammans med socialen valde vi att vi kunde ta emot ett barn varannan helg. Barnet kommer på fredagen och åker hem på söndagen.
Familjer som vill placera sina barn i kontakthem, behöver avlastning. Det kan vara att det finns svår sjukdom i familjen eller någon annan problematik. Barnet som kom till oss hade en ensamstående mamma. Mamman var av annorlunda personlighet och pojken hade därför inga kompisar samt svårigheter i skolan.. Barnet hade också ADHD.
Han skulle genom att bo hos oss få lära sig hur man är social med andra barn/vuxna. Han skulle få göra aktiviteter, så som åka skridskor och vara i simhallen.
Vi fick tyvärr lite för mycket problem med barnet och kunde inte få honom att relatera till vår familj. Vi har nu valt att gå vidare tillsammans med socialen och finna ett nytt barn som behöver lite extra kärlek utanför sin familj.
Att vara kontaktfamilj är helt underbarn men samtidigt väldigt jobbigt. Vi känner att detta är ett sätt för oss att känna efter hur vi ställer oss till adoption/foster. Men samtidigt vet vi att så många barn mår väldigt dåligt här i Sverige. Kan vi ge ett barn en trygg stund hemma hos oss ska vi göra det.
Att vara kontakt familj åt ett barn betyder att ett barn kommer och bor hos din familj under olika perioder. Vi valde att bli detta för att se hur det är att ha ett bonusbarn hemma hos sig. Man går igenom samma kontroller som fosterfamiljer. Man kan säga att vi har ett fosterbarn på deltid.
Tillsammans med socialen valde vi att vi kunde ta emot ett barn varannan helg. Barnet kommer på fredagen och åker hem på söndagen.
Familjer som vill placera sina barn i kontakthem, behöver avlastning. Det kan vara att det finns svår sjukdom i familjen eller någon annan problematik. Barnet som kom till oss hade en ensamstående mamma. Mamman var av annorlunda personlighet och pojken hade därför inga kompisar samt svårigheter i skolan.. Barnet hade också ADHD.
Han skulle genom att bo hos oss få lära sig hur man är social med andra barn/vuxna. Han skulle få göra aktiviteter, så som åka skridskor och vara i simhallen.
Vi fick tyvärr lite för mycket problem med barnet och kunde inte få honom att relatera till vår familj. Vi har nu valt att gå vidare tillsammans med socialen och finna ett nytt barn som behöver lite extra kärlek utanför sin familj.
Att vara kontaktfamilj är helt underbarn men samtidigt väldigt jobbigt. Vi känner att detta är ett sätt för oss att känna efter hur vi ställer oss till adoption/foster. Men samtidigt vet vi att så många barn mår väldigt dåligt här i Sverige. Kan vi ge ett barn en trygg stund hemma hos oss ska vi göra det.
Händer inte så mycket
Det finns inget nytt att rapportera med IVF. Vi ska börja med sprayet den 1 april (nej inget april skämt).
Vi har pratat med socialen om att få ett nytt kontaktbarn. Innan jul fick vi vårt första barn, dock fungerade inte det. Han passade inte in i vår familj.
Försäkringsbolaget meddelade också att vårt fall (mina ringar) gick igenom. Vi får pengarna i veckan. Vi ska beställa nya nu på Lördag.
Jag känner mig lugn och på länge faktiskt glad. Det är skönt att känna att livet går framåt.
Vi har pratat med socialen om att få ett nytt kontaktbarn. Innan jul fick vi vårt första barn, dock fungerade inte det. Han passade inte in i vår familj.
Livet är bra, vi jobbar och sliter. Jag fick veta förra veckan att jag sitter säkert på mitt jobb. Jag ska skriva på papper om fast anställning i juli.
Försäkringsbolaget meddelade också att vårt fall (mina ringar) gick igenom. Vi får pengarna i veckan. Vi ska beställa nya nu på Lördag.
Jag känner mig lugn och på länge faktiskt glad. Det är skönt att känna att livet går framåt.
Dag 1
Idag har det hänt mycket.
Som påpekat innan så fick jag min mens idag (2 dagar sent). Har pratat med RMC. Nu är nästa försök på gång. Ska börja ta nässprayet den 1 april. Sedan blir ultraljudet den 15 april och ÄP är beräknat till första veckan i maj.
RMC sa också att det var ingen omöjlighet att långtidsodla med tanke på vårt problem. De skulle prata ihop sig och ta ett beslut på sjukhuset.
Tänk vad tiden går, det är helt sjukt! Vi är snart i MAJ!
Min man och jag mår bra. Vi ser fram emot nästa försök. Vi vill lyckas. Dock känner vi ett mer lugn denna gång. Vi vet hur allt kommer att gå och hur det kommer att kännas. Vi vill sluta på ett positivt sätt!
Jag hade tid till läkaren vid 7.45 i morse. Vi kom dit och träffade vår vanliga gynekolog. Skälet var att jag har känt mig konstig ända sedan vi började med sprutorna. Jag har inte blivit av med humörsvängningarna och illamåendet. Läkaren gjorde ett ultraljud och såg att allt var helt ok. Jag hade haft ägglossning och nu mens.
Som påpekat innan så fick jag min mens idag (2 dagar sent). Har pratat med RMC. Nu är nästa försök på gång. Ska börja ta nässprayet den 1 april. Sedan blir ultraljudet den 15 april och ÄP är beräknat till första veckan i maj.
RMC sa också att det var ingen omöjlighet att långtidsodla med tanke på vårt problem. De skulle prata ihop sig och ta ett beslut på sjukhuset.
Tänk vad tiden går, det är helt sjukt! Vi är snart i MAJ!
Min man och jag mår bra. Vi ser fram emot nästa försök. Vi vill lyckas. Dock känner vi ett mer lugn denna gång. Vi vet hur allt kommer att gå och hur det kommer att kännas. Vi vill sluta på ett positivt sätt!
ingen empati
Igår kväll var det middag hos svärfar. Alla syskonen samt deras partners var bjudna. Så fort vi kom dit började svärfar prata om hur kul det ska bli farfar (svärbror och svägerska väntar barn. De är i 4:e månaden).
Han var så stolt. Han hade skrytit för alla han kände. Han tog på magen och så vidare. Jag är jätteglad för deras skull men kan man ha lite empati för oss. Vi misslyckades för mindre än 3 veckor sedan.
Fattar de inte att vi är ledsna??
Måste man HELA tiden påpeka. Jag blev så ledsen. Jag fattar inte hur man kan vara så empatilös. Jag förstår att de är jätteglada och allt men måste man HELA tiden prata om hur kul det ska bli att bli farfar???
Min man reagerade också och frågade hur jag mådde. Jag ville bara gå hem. Jag vill inte delta. Det var ju vi som skulle vara gravida och glada. Vi skulle få känna denna lycka.
När jag umgås med min svägerska är allt bara kul och jag känner genuin lycka för dem. Men hon visar empati och ger stöd.
Jag vill inte umgås med min mans familj nu för jag vet att allt kommer handla om denna bebis. Deras första barnbarn.
Vad ska jag göra????
Han var så stolt. Han hade skrytit för alla han kände. Han tog på magen och så vidare. Jag är jätteglad för deras skull men kan man ha lite empati för oss. Vi misslyckades för mindre än 3 veckor sedan.
Fattar de inte att vi är ledsna??
Måste man HELA tiden påpeka. Jag blev så ledsen. Jag fattar inte hur man kan vara så empatilös. Jag förstår att de är jätteglada och allt men måste man HELA tiden prata om hur kul det ska bli att bli farfar???
Min man reagerade också och frågade hur jag mådde. Jag ville bara gå hem. Jag vill inte delta. Det var ju vi som skulle vara gravida och glada. Vi skulle få känna denna lycka.
När jag umgås med min svägerska är allt bara kul och jag känner genuin lycka för dem. Men hon visar empati och ger stöd.
Jag vill inte umgås med min mans familj nu för jag vet att allt kommer handla om denna bebis. Deras första barnbarn.
Vad ska jag göra????
Läkare
Har precis pratat med min läkare. Jag ska komma in nästa fredag och göra ultraljud och ta blodprov för att se vad som är konstigt med min kropp.
Jag vill veta vad detta är innan vi påbörjar nästa försök.
Mina symptomer: Trötthet, illamående, humörsvängningar samt uppsvullen mage. Jag mår inte som mig själv. Jag mår som jag gjorde när jag tog hormonsprutorna under försök ett.
Jag vill veta vad detta är innan vi påbörjar nästa försök.
så kom svaret
Pratade med RMC idag om blastocystodling, alltså låta ägget odlas några dagar extra. De svarade att det var något som de använder vid behov. Vi ska prata om det tillsammans med vår läkare när vi påbörjar behandling 2.
Jag hoppas att vi kan få använda denna teknik då det ökar chanserna att få barn. SNART är det dags!
En liten paus
Nu är jag tillbaka....jag valde att ta en liten paus från allt skrivande och tänkande. Jag känner mig nu utvilad och redo för att kämpa. Om 8 dagar är min BIM. Så snart är det dags att börja med nässpray.
Jag tänkte höra....vet ni om man kan förlänga tiden då äggen är utanför kroppen med någon dag. Jag har läst att chanserna ökar drastiskt om man odlar i 2-3 dagar längre.
Vad tror ni???
Under tiden jag var borta besökte vi en psykolog. Det kändes underbart att prata med någon utomstående om detta. Jag känner nu ett lugn, vilket är helt fantastiskt!
Jag tänkte höra....vet ni om man kan förlänga tiden då äggen är utanför kroppen med någon dag. Jag har läst att chanserna ökar drastiskt om man odlar i 2-3 dagar längre.
Vad tror ni???
