Adoption
Nu är jag tillbaka med ny energi. Det har hänt mycket sen sista inlägget. Tyvärr fick vi uppleva min mardröm. Vi blev gravida igen vid IVF föröket i januari, men de slutade också med missfall. Denna gång i vecka 6.
Jag har mått dåligt, men fått otroligt stöd från min man och familj. Jag har fått prata med en kurator som har gett mig krafter att fortsätta.
Jag är inte samma glada person längre, vilket är okej enligt kuratorn, men jag orkar att leva mitt liv. Jag är glad för det som jag har i livet.
Vi har gått vidare med adoptionen. Vi står i kö hos Barn Framför allt. Vi har gått den obligatoriska föräldrakursen. Vi har varit två helger i Stockholm på Studiefrämjandet på en intensivkurs. Det har varit fantastiskt. Jag har fått grepp på mina känslor kring barn.
Vi ser en framtid med ett adopterat barn. Kursdeltagarna var fantastiska och gruppdynamiken var kanon. Alla kände att de kunde delge sina tankar och funderingar.
Vår kursledare, Christina Bjursjö, var helt underbar. Denna kvinna har gått igenom allt vi har och hon visar att man kan vara lycklig med adopterade barn. Hon sa "Det var inte det första valet, men det bästa".
Nu väntar en hemutredning. Jag ringde komunen idag och vi tilldelas nu en handläggare. Det kommer ta tid, men det har vi gott om. Väntetiden är LÅNG för ett barn.
På fredag träffar vi våra nya kontaktbarn. Vi har fått två flickor, 2 respeltive 7 år, som ska bo hos oss varannan helg. Jag ser fram emot detta och jag hoppas att det kommer gå bra.
Så, summa sumarum, jag mår bra. Trots alla motgångar är jag stark och orkar forsätta att leva ett fantastiskt liv med make, hund och en otroligt stöttande familj.
Jag har mått dåligt, men fått otroligt stöd från min man och familj. Jag har fått prata med en kurator som har gett mig krafter att fortsätta.
Jag är inte samma glada person längre, vilket är okej enligt kuratorn, men jag orkar att leva mitt liv. Jag är glad för det som jag har i livet.
Vi har gått vidare med adoptionen. Vi står i kö hos Barn Framför allt. Vi har gått den obligatoriska föräldrakursen. Vi har varit två helger i Stockholm på Studiefrämjandet på en intensivkurs. Det har varit fantastiskt. Jag har fått grepp på mina känslor kring barn.
Vi ser en framtid med ett adopterat barn. Kursdeltagarna var fantastiska och gruppdynamiken var kanon. Alla kände att de kunde delge sina tankar och funderingar.
Vår kursledare, Christina Bjursjö, var helt underbar. Denna kvinna har gått igenom allt vi har och hon visar att man kan vara lycklig med adopterade barn. Hon sa "Det var inte det första valet, men det bästa".
Nu väntar en hemutredning. Jag ringde komunen idag och vi tilldelas nu en handläggare. Det kommer ta tid, men det har vi gott om. Väntetiden är LÅNG för ett barn.
På fredag träffar vi våra nya kontaktbarn. Vi har fått två flickor, 2 respeltive 7 år, som ska bo hos oss varannan helg. Jag ser fram emot detta och jag hoppas att det kommer gå bra.
Så, summa sumarum, jag mår bra. Trots alla motgångar är jag stark och orkar forsätta att leva ett fantastiskt liv med make, hund och en otroligt stöttande familj.
