Då var det över
Jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat bloggen på länge, men faktum är att jag inte har orkat. Mitt liv har varit ett helvete den senaste veckan. Som sagt tidigare var vi hos läkaren den 6/10 och fick veta att vår bebis inte längre levde. Läkaren gav oss en ny tid en vecka senare för att se om kroppen kunde stöta bort bebisen själv.
Så i torsdags var vi åter igenom hos läkaren och vi fick då veta att bebisen fortfarande var kvar. Hjärtat slog inte men min kropp gav fortfarande bebisen näring så den växte fortfarande. Detta betydde att de var tvungna att sätta igång ett missfall med medicin. Vi fick medicinen av läkaren och bestämde att jag skulle ta dem på fredagen när jag var hemma.
Fredags kl. 12 tog jag de första tabletterna. 6 timmar senare låg jag i sängen och kunde inte röra mig. Jag skrek av smärta. Det var fruktansvärt. Jag hade fått smärtstillande men de hjälpte inte alls. Tillslut kände jag att något släppte i magen. jag gick på toa och där kom den ut. Tyvärr såg jag den. Den var liten men det var en människa. Det var jättesvårt att spola ned den, men jag var tvungen.
Vi har nu tagit en paus från IVF. Vi pratade med läkarna om framtida försök. De är jättepositiva och tror att vi kommer lyckas igen. Dock har jag valt att säga nej för ett tag framöver. Jag har lovat min man att vi ska prata om det igen efter jul.
Vi ska tillbaka till läkaren om en vecka för att se att allt är ok med mig och min kropp. Kroppen kommer nog vara bra, men jag, mitt psyke, är inte det.
Vårt liv dog
Vårt liv kom till ett tragiskt stopp idag. Vi var på VUL för att kolla hur många bebisar det var i magen. Läkare satte igång maskinen och där var vår fostersäcken. Läkaren blev tyst och kollade konstigt på skärmen. Min man och jag förstod direkt att något var fel. När läkaren till slut sa att det fanns ingen hjärtslag brast mitt hjärta. Jag grät i floder.
Jag ringde in sjuk till jobbet och åkte hem. Jag kröp ned i sängen och har inte flyttat mig sedan dess. Jag är helt knäckt. Jag orkar ingenting. Vad har jag/vi gjort för att förtjäna detta??? Min kropp har haft alla symptomer på grund av att jag var gravid. Tyvärr hade inte min kropp fattat att fostret var dött.
Men under eftermiddagen kom det igång. Jag har fått stor blödning och ont i kroppen. Vi ska till läkaren nästa torsdag för att se hur allt är.
Jag mår så dåligt och att veta att jag måste vara "normal" imorgon tär på mig extremt. Jag är inte normal, jag är helt slut både psykiskt och fysiskt. Jag tar minut för minut, jag vet inte hur jag ska orka......
Jag ringde in sjuk till jobbet och åkte hem. Jag kröp ned i sängen och har inte flyttat mig sedan dess. Jag är helt knäckt. Jag orkar ingenting. Vad har jag/vi gjort för att förtjäna detta??? Min kropp har haft alla symptomer på grund av att jag var gravid. Tyvärr hade inte min kropp fattat att fostret var dött.
Men under eftermiddagen kom det igång. Jag har fått stor blödning och ont i kroppen. Vi ska till läkaren nästa torsdag för att se hur allt är.
Min man vill göra flera försök, men jag vet inte om jag orkar. Jag är helt slut. Mitt hjärta klarar inte mer. Jag vet inte om jag kan gå igenom det igen. Vi fick ha en liten ängel i magen i 8 veckor och sedan slets den bort ifrån oss.
Jag mår så dåligt och att veta att jag måste vara "normal" imorgon tär på mig extremt. Jag är inte normal, jag är helt slut både psykiskt och fysiskt. Jag tar minut för minut, jag vet inte hur jag ska orka......
Galenskap
Jag har upptäckt att jag är inte rätt person att vara hemma ensam under flera dagar. Min man gick på jobbet i fredags och lämnade mig själv för helgen. Problemet är att jag börjar tänka för mycket när jag är själv. Min hjärna springer iväg och det finns ingen att stoppa den. Jag mår illa och spyr. mina bröst är ömma och jag är trött. Alltså jag är gravid.Trots det vill min hjärna säga konstant att jag inte får behålla barnet då jag fortfarande blöder. Jag har haft blödningar sedan fredagen förra veckan, alltså 10 dagar. Det är små blödningar, men väldigt irriterande. När jag ligger i sängen eller soffan har jag typ inga alls, men om jag rör på mig blir det mer.Jag blir knäpp!! Jag överanalyserar och blir orolig och det finns ingen att stoppa mig. Jag vet att jag är gravid, hela kroppen skriker det, men varför blöder jag hela tiden? Ska det vara så här i 7 månader till???? Ska till läkaren på onsdag och se hur många det finns i min mage. Jag ska också fråga om de kan ta ett test för järnbrist. Jag blöder så kroppen måste ta stryk?????
