IVF- resan till ett barn

Jag kan säga att hormonerna jag tar nu påverkar mig mycket. Jag är typ "fake gravid" när det gäller hormonerna. Jag är glad ena sekunden nästa är jag förbannad. Jag gråter för ingenting och min man tycker det är hur kul som helst.

Det jobbiga som har hänt nu är att min svärbror och hans sambo berättade att de skulle ha barn. Jag är hur glad som helst för deras skull. Jag önskar de all lycka, men jag är så avundsjuk. Jag började gråta och jag har mått dåligt sedan i fredags då jag fick veta. Dock idag när jag vaknade var jag bara glad för deras skull. Jag tänkte också att vad kul det skulle bli om vi nu lyckas. Då skulle vi vara gravida ihop och mammalediga ihop. Jag och min svägerska är bästa vänner så det skulle bara bli hur bra som helst. Men sedan kommer nästa tanke. Men om nu vi inte lyckas, hur ska jag hantera deras lycka? Hur ska jag orka se henne gravid och lycklig?

Alla säger att det kommer att lyckas och det kommer bli hur bra som helst, men tänk om det inte gör det. Tänk om vi står efter all denna tid, utan någonting? Jag vill så gärna men jag orkar inte att önska och hoppas. Jag vill inte bli besviken.

En sak är säker. Det roliga med att skaffa barn är borta. Nu vill jag bara få det överstökat!