Äggplockning
Nu är det gjort.
Klockan 5 ringde klockan igår morse. Vi gick upp, åt frukost....nja jag fick en flytande frukost bestående av saft och sedan var det en dusch.
På resan till RMC mådde jag jätte illa. Jag ville bara spy. Klockan 7.30 var vi i Linköping och skrev in oss. Sjuksköterskan som checkade in mig såg att jag mådde illa och hon frågade snällt om jag ville lägga mig ned. Jag tackade snällt nej. Jag fick en fin liten namnlapp runt handleden. Sedan fick vi gå till RMC avdelningen.
Där träffade vi en sjukskötare från labb. Han var jätte snäll. Han tog återigen våra personnummer och gav min man en kopp varav min man frågar om de har en större, för att det blir svårt att träffa något så litet. Killen blir lite röd och säger försynt "det är den största vi har". Jag höll på att dö av skratt, men snäll som jag var höll det inombords.
När min man blev visad till sitt rum fick jag gå in i vårt bås och byta om till de underbara, fina sjukhuskläderna. Jag kröp ned i sängen och vilade. Carola, vår sjuksköterska var helt underbar. Hon mindes oss från förra gången och hon frågade hur vi mådde.
När min man kom tillbaka var han jätte ledsen, ångesten hade blivit för stor och han hade inte lyckats få fram en bra mängd. Han började typ gråta och sa att det var bara att åka hem. Jag blev så ledsen för honom. All press ligger ju på honom.
Efter en stund av tröstande kom Carola och skulle sätta en infart i armen på mig. Självklart hade jag glömt min emlasalva så det vara bara att köra eu natural. Jag har jätte rädd, men Carola och min man stöttade mig och jag klarade på första försöket. Jag blev hur glad som helst. Jag lyckades överkomma den rädslan.
Vid 8.30 kom en labbkille in till oss och sa att de inte fann ett enda spermier i min mans prov. Jag såg hur min mans självförtroende sjönk till golvet. Killen från labb var så snäll. Han förstod att man kunde känna sig pressad. Han föreslog att min man provade en gång till och fungerade inte det kunde de använda det som var redan fruset. Min man gick med på att försöka igen och iväg han gick.
Undertiden min man var iväg kom läkaren och pratade med mig. Detta var en helt ny läkare för mig. Jag hade aldrig träffat henne innan. Hon var jätte trevlig och var intresserad av att prata med mig. Det är inte ofta man träffar en läkare med "bedside manner". Jag berättade att jag hade fått en ångestattack förra gången. Hon lyssnade och sa att hon skulle ta det lugnt under plockningen.
När läkaren gick kom Carola in och gav mig Stensolid, ett lugnande medel. Jag tog det, men kände inte så mycket. Efter en stund kom min man tillbaka. Denna gången hade han fått ut ännu mindre. Han var knäckt.
Vid 9.30 kom Carola in och sa att vi skulle gå in i salen. Min man tog på sig sin dräkt och in vi gick. Väl därinne träffade jag de sjuksköterskor vi hade förra gången. De är hur snälla som helst. Jag la mig i stolen och de började göra rent. Jag var lite spänd, men ändå lugn.
När jag låg där inne kom de in från labb och berättade att min mans andra prov var mycket bra. Han hade lyckats! Han blev glad och man såg honom sträcka lite extra på sig. Läkarna var också glada och sa "grattis" till honom.
Läkaren var jätte gullig. Hon var lugn och hela tiden kontrollerade att jag mådde bra. Jag fick massa morfin och så började de. Jag grät men min man och Carola lyckades få mig fokusera på min andning. Det gjorde inte alls lika inte denna gång. Jag lyckades ta mig igenom det med underbar coaching.
Sedan var det tillbaka till vårt bås där jag sedan sov i en halv timma. Därefter var det dags att äta underbara knäckemackor. MUMS!!!
Vid ett var det dags att åka hem. Min man körde hem och vi stannade på vägen hem på McDonalds. Jag hade inte alls ont. Det kändes ingenting. Väl hemma vilade jag och sov i några timmar. På kvällen kom smärtan. Den var olidlig. Smärtstillandet hade släppt. Jag tog fler panodil och sedan sov hela natten.
Idag är jag tillbaka på jobbet, trots att jag borde vara hemma då jag är dåsig och lite medtagen från igår.
Imorgon ska vi tillbaka och sätta in äggen. Vi fick ut 13 ägg denna gången också, vi får se om något är i toppkvalitet.
Klockan 5 ringde klockan igår morse. Vi gick upp, åt frukost....nja jag fick en flytande frukost bestående av saft och sedan var det en dusch.
På resan till RMC mådde jag jätte illa. Jag ville bara spy. Klockan 7.30 var vi i Linköping och skrev in oss. Sjuksköterskan som checkade in mig såg att jag mådde illa och hon frågade snällt om jag ville lägga mig ned. Jag tackade snällt nej. Jag fick en fin liten namnlapp runt handleden. Sedan fick vi gå till RMC avdelningen.
Där träffade vi en sjukskötare från labb. Han var jätte snäll. Han tog återigen våra personnummer och gav min man en kopp varav min man frågar om de har en större, för att det blir svårt att träffa något så litet. Killen blir lite röd och säger försynt "det är den största vi har". Jag höll på att dö av skratt, men snäll som jag var höll det inombords.
När min man blev visad till sitt rum fick jag gå in i vårt bås och byta om till de underbara, fina sjukhuskläderna. Jag kröp ned i sängen och vilade. Carola, vår sjuksköterska var helt underbar. Hon mindes oss från förra gången och hon frågade hur vi mådde.
När min man kom tillbaka var han jätte ledsen, ångesten hade blivit för stor och han hade inte lyckats få fram en bra mängd. Han började typ gråta och sa att det var bara att åka hem. Jag blev så ledsen för honom. All press ligger ju på honom.
Efter en stund av tröstande kom Carola och skulle sätta en infart i armen på mig. Självklart hade jag glömt min emlasalva så det vara bara att köra eu natural. Jag har jätte rädd, men Carola och min man stöttade mig och jag klarade på första försöket. Jag blev hur glad som helst. Jag lyckades överkomma den rädslan.
Vid 8.30 kom en labbkille in till oss och sa att de inte fann ett enda spermier i min mans prov. Jag såg hur min mans självförtroende sjönk till golvet. Killen från labb var så snäll. Han förstod att man kunde känna sig pressad. Han föreslog att min man provade en gång till och fungerade inte det kunde de använda det som var redan fruset. Min man gick med på att försöka igen och iväg han gick.
Undertiden min man var iväg kom läkaren och pratade med mig. Detta var en helt ny läkare för mig. Jag hade aldrig träffat henne innan. Hon var jätte trevlig och var intresserad av att prata med mig. Det är inte ofta man träffar en läkare med "bedside manner". Jag berättade att jag hade fått en ångestattack förra gången. Hon lyssnade och sa att hon skulle ta det lugnt under plockningen.
När läkaren gick kom Carola in och gav mig Stensolid, ett lugnande medel. Jag tog det, men kände inte så mycket. Efter en stund kom min man tillbaka. Denna gången hade han fått ut ännu mindre. Han var knäckt.
Vid 9.30 kom Carola in och sa att vi skulle gå in i salen. Min man tog på sig sin dräkt och in vi gick. Väl därinne träffade jag de sjuksköterskor vi hade förra gången. De är hur snälla som helst. Jag la mig i stolen och de började göra rent. Jag var lite spänd, men ändå lugn.
När jag låg där inne kom de in från labb och berättade att min mans andra prov var mycket bra. Han hade lyckats! Han blev glad och man såg honom sträcka lite extra på sig. Läkarna var också glada och sa "grattis" till honom.
Läkaren var jätte gullig. Hon var lugn och hela tiden kontrollerade att jag mådde bra. Jag fick massa morfin och så började de. Jag grät men min man och Carola lyckades få mig fokusera på min andning. Det gjorde inte alls lika inte denna gång. Jag lyckades ta mig igenom det med underbar coaching.
Sedan var det tillbaka till vårt bås där jag sedan sov i en halv timma. Därefter var det dags att äta underbara knäckemackor. MUMS!!!
Vid ett var det dags att åka hem. Min man körde hem och vi stannade på vägen hem på McDonalds. Jag hade inte alls ont. Det kändes ingenting. Väl hemma vilade jag och sov i några timmar. På kvällen kom smärtan. Den var olidlig. Smärtstillandet hade släppt. Jag tog fler panodil och sedan sov hela natten.
Idag är jag tillbaka på jobbet, trots att jag borde vara hemma då jag är dåsig och lite medtagen från igår.
Imorgon ska vi tillbaka och sätta in äggen. Vi fick ut 13 ägg denna gången också, vi får se om något är i toppkvalitet.
Kommentarer
Postat av: Fialisa
Vad skönt att höra att allt gick bra. Jag håller nu tummarna för att allt går enligt planerna nu och att det blir många fina embryon! :)
Postat av: Tonci
13 ägg är jättebra! Grattis! Jag håller tummarna till fortsättningen!
Postat av: lillam
Vill önska er all lycka till.
Genomgår själv beh. nu men valt att inte skriva ut något om det i min blogg.
Trackback
